Vår stads arkitektur

Nyklassicism

Mycket av städernas nya stenbebyggelse vid 1800-talets början utformades med nyklassicismens strama enkelhet. I Sverige sammanfaller nyklassicismen till stor del med den gustavianska perioden 1772-1809.

I Göteborg hittar vi nyklassicismens byggnader innanför vallgraven där de flesta kvarter återuppbyggdes efter att ha brandhärjats under de många stadsbränderna i slutet av 1700-talet. Befolkningsökning och trångboddhet i enkla trähus gjorde stadsbränder till ett återkommande faktum i de flesta svenska städer. Göteborg brann inte mindre än sex gånger mellan 1792 och 1813. I byggnadsordningen från 1803 fastställdes därför att alla nya byggnader inom vallgraven skulle uppföras i sten för att förhindra nya bränder. De nya byggnaderna var stenhus i 2-3 våningar och under ledning av den dåvarande stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg fick mycket av bebyggelsen en enhetlig nyklassicistisk stil. Carlberg ritade den nuvarande Domkyrkan som stod klar 1815 i en tydlig nyklassicism. Andra exempel på tidens stilideal är kvarteren längs Södra Hamngatan och runt Lilla torget.

Sparsmakad symmetri

Nyklassicismen i arkitekturen kännetecknas av sparsmakad och symmetrisk enkelhet. Fasaderna var ofta släta i tegel eller putsade i ljusa färger. Detaljerna hämtades från antikens formspråk och var strama och klassicerande och kunde utgöras av imiterande kolonner, pilastrar, frontoner vid hörnen eller som inramning runt entrén. Vid takfoten kunde husen ha diskreta dekorationer i form av exempelvis en tandsnittsfris. Det går att känna igen nyklassicismen genom att byggnaderna ofta har en mycket regelbunden och symmetrisk fönsterindelning. Även halvmåneformade, så kallade lunettfönster förekom antingen som takkupor eller på gaveln.

Det antika Grekland

I Sverige sammanfaller nyklassicismen till stor del med den gustavianska perioden mellan 1772-1809. Inflytelserika arkitekter var förutom Carl Wilhelm Carlberg i Göteborg också Olof Tempelman och C.A. Ehrensvärd. Nyklassicismen hade ett fortsatt inflytande i arkitekturen under 1800-talets första hälft även om den blev mer nedtonad och så småningom övergick i empirestilen. I Europa hade nyklassicismen slagit igenom under 1700-talet. Arkitekterna strävade efter enkelhet i formerna och blickade mot den grekiska antiken. Inspirationen kom bland annat från utgrävningarna av de romerska städerna Pompeji och Herculaneum. De nya klassicistiska idealen hade fötts som en kritik mot barockens komplexa formspråk som upplevdes som pråligt och tillgjort.