Villastad med charm och finess nära Delsjöns naturområde Örgryte inkorporerades i Göteborg 1922 och markerna delades upp i sju delområden som fick namnet efter de gamla gårdarna som legat här: Bö, Skår, Jakobsdal, Kärralund och Torp. Örgryte var ursprungligen namnet på en vidsträckt socken, från Partille i öster till Majorna i väster. Numer är området uppskattat för sin närhet till både centrum och sköna naturområden kring Stor och Lilla Delsjön. Stora villor från förra sekelskiftet blandas med radhus och flerbostadshus av senare ålder.
En lantlig idyll i skogskanten till Delsjöområdet ligger den pampiga mangårdsbyggnaden till gården Stora Torp med marker intill Delsjöarna. Stora Torp byggdes år 1844 av David Carnegie och återuppfördes 1873 av dåvarande ägaren konsul Ekman efter en brand. Stora Torp är en av få bevarade större gårdar i Göteborg. I början och mitten av 1800-talet var det flera förmögna familjer som lät uppföra förnäma villor i det lantliga Örgryte, på behagligt avstånd från stadens jäkt. Villorna placerades ofta på ägorna till de äldre gårdarna i Örgryte. Längs Danska Vägen ligger Villa Överås, uppförd av James Dickson år 1861 och Villa Wilhelmsberg från 1870.
Trädgårdsstaden i samband med inkorporeringen 1922 fastställde stadsingenjör Albert Lilienberg en stadsplan för Örgryte som anslöt till bebyggelsen i Bagaregården och innehöll mestadels villor, men som delvis kom att ersattas av flerbostadshus och radhus. I Örgryte Trädgårdsstad blev Lilienbergs idéer förverkligade till fullo. Orangerigatan kantas av villor i 1920-talets klassicistiska stil omgivna av grönskande trädgårdar och längs S:t Sigfridsgatan övergår Trädgårdsstaden i radhus. Stadsplanen var inspirerad av 1920-talets ideal med slingrande gator som bjöd på nya utblickar vart man gick. Borta var de räta gator och slutna gårdsrum som präglar stenstadens rutnätsplan. Stor hänsyn togs till topografi och befintlig grönska. Funkis i Skår Längs den böjda Skårsgatan ligger ett trettiotal funkisvillor med vita fasader och kubisk form. Husen byggdes mellan 1937-1947 och Skårsgatan räknas till Göteborgs främsta funkisområde. Även i en nationell kontext är det ett av de tidigaste och mest uppmärksammade funkisområdena i Sverige.
Stadsplanen togs fram av Uno Åhrén som tillträdde som stadsingenjör i Göteborg år 1932. Villor i Kärralund Öster om Bö och Skår ligger Kärralund. Vid Hagelyckegatan, Skillnadsgatan och Welandergatan hittar man flera trävillor i utpräglat nationalromantisk stil uppförda under perioden 1900–1925. De tillhör Kärralunds villastad som anlades av Fastighets AB Kärralund på mark som tillhört den gamla gården Kärralund. I Kärralund finns även en del fina exempel på 1940-talets flerbostadshus. Längs Iskällareliden ligger ett tiotal lamellhus från 1946-1948, utförda i tidstypiskt gult tegel och med åttkantiga fönster. På andra sidan om Delsjöbäcken, längs Anders Zorngatan, ligger fler tidstypiska trevåningshus i gult tegel, fritt placerade och omgivna av öppna gräsytor. Jakobsdal Uppe på höjderna intill S:t Sigfrids plan ligger Jakobsdal med namn efter den tidigare gården på platsen. Jakobsdal är en gömd liten pärla med både vackra hus och närheten till både Skår och centrum. Området består av fyra storgårdskvarter i 5-6 våningar uppförda 1928-32 efter ritningar av bland andra N Olsson och är goda exempel på påkostad tegelarkitektur i den sena klassicismens anda.
Namnet Landala tros ha sitt ursprung från kopparslagaremästaren och riksdagsmannen Bengt Landin, som ägde marken mot slutet av 1700-talet. På 1870-talet fick Landala en stadsplan och blev ett bostadsområde präglat av fattigdom och kaotiska boendeförhållanden. Innan stadsplanen antogs hade Landala växt fram utan samordnad kontroll och attraherade många av Göteborgs fattigaste, då det låg avlägset från stadskärnan.
Landala blev en del av Göteborgs stad 1883 (tidigare tillhörde det Örgryte). Initiativet till att skapa ett egnahemsområde på Landalas bergsplatå kom från paraplyfabrikanten och tobakshandlaren Geron Olsson, som var ordförande i Göteborgs egnahemsförening. År 1900 väckte grosshandlare Johan August Hertz frågan om att tillhandahålla mark för arbetare och andra med låga inkomster att köpa tomter för egna hem. Efter en utredning utpekades Landalabergen som lämpligt område för detta ändamål.
Planeringen av Landala Egnahem tog fart. År 1908 presenterades en stadsplaneskiss och arkitekterna Carl Westman och Sigfrid Ericson lämnade förslag på olika hustyper. Westmans förslag segrade och 1911 fastställdes stadsplanen. Byggnadsarbetet inleddes 1913 och 1914 stod det första egnahemmet klart. Området fylldes gradvis med 63 byggnader, inklusive enkelhus, dubbelhus och radhus, och det var tänkt att ge bättre bostäder åt arbetarfamiljer, men kom huvudsakligen att bebos av medelklassen.
Arkitekturen i Landala Egnahem är typisk för nationalromantiken med blockformiga hus, små liggande fönster och enhetlig färgsättning. Området delades upp i sju kvarter och tomterna varierade i storlek beroende på husets typ.
Landala Egnahem är klassat som av riksintresse enligt Naturresurslagen för sin välbevarade miljö från perioden 1910-1920.
Under de första åren av områdets existens sträckte sig spårvagnslinjen endast till Vasagatan, men den förlängdes senare till Kapellplatsen på 1930-talet. Under de tidiga åren fanns inga affärer i området, men en mjölkförsäljare började sälja mjölk till grannarna tills hälsovårdsnämnden krävde en riktig affärsplats.