Vasastaden
Göteborgs enda egentliga stenstad med välbevarade prov på 1800-talets fashionabla bostadskvarter. I dag är Vasastaden fortfarande en populär stadsdel med restauranger, caféer och butiker inom bekvämt avstånd. Mellan stenhusens tinnar och torn ligger den lummiga Vasaparken och den allékantade Vasagatan utgör huvudstråket genom det stilfulla bostadsområdet. Vasastaden omgärdas av vallgravsstråket och Lorensberg. Åt söder och väster möter Landala och Haga.
Vid mitten av 1800-talet var Göteborg innanför vallgraven färdigbyggd och nya områden behövde tas i anspråk för stadens utvidgning. En tävling utlystes och 1866 fanns en färdig stadsplan som omfattade Vasastaden och Lorensberg. Läget ansågs perfekt med närhet till arbetsplatser och butiker innanför vallgraven och det sades att "ingen annan del av staden erbjuder för uppförande av boningshus en så vacker, sund och i alla avseenden behaglig belägenhet". Platsen saknade motstycke och här uppfördes det nya, eleganta Vasastaden. Stadsplanens tongivande delar utformades på tidstypiskt vis med rätvinkliga kvarter, raka trädkantade boulevarder, parker samt förträdgårdar och planteringar framför husen.
Vasastaden byggdes med fashionabla bostäder mellan åren 1870-1920 och arkitekterna var några av tidens största: Adrian Crispin Peterson, Hans Hedlund och August Krüger. Byggandet startade i områdets norra del med slutna kvarter närmast vallgravsstråket, placerade längs rätvinkliga gator och avenyer. Sparsamt dekorerade trevåningshus vid Haga Kyrkogata utvecklades under byggandet österut till rikt utsmyckade nyrenässansfasader. Vasagatan och Kungsportsavenyn utgjorde områdets viktigaste stråk och kantades av flera allmänna byggnader såsom universitetets pampiga huvudbyggnad. Vasaplatsen var vid den här tiden en öppen park och naturlig mötesplats, kantad av byggnader med rikt dekorerade och högsträckta tegelfasader, krönta med tinnar och torn.
In i den nya stadsdelen flyttade framför allt den välbärgade borgerligheten. De boende var mantalsskrivna som handlande eller liknande och nästan hälften av de arbetsföra registrerade som pigor, av den enkla anledningen att de bodde hos sin arbetsgivare. Bostadslägenheterna i Vasastadens var ursprungligen ordnade efter de principer som gällde för borgerliga hem i städerna under slutet av 1800-talet. Åt gatan placerades den representativa delen av bostaden med salong, matsal och herrum i fil medan den privata delen med sovrum och kök var vänd åt gården. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager. På gården låg avträden och enklare gårdshus som innehöll smålägenheter med ett eller två rum, avsedda som bostäder för lägre tjänstemän. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och i gathusen fanns både avloppssystem och rinnande vatten, ibland till och med även badrum för personlig hygien. Fram på 1930-talet installerades WC i både gat- och gårdshus och centralvärmen kom inte långt efter.