Kvarteren runt omkring

Vasastaden

Området Vasastaden möter vallgraven i norr, Lorensberg längs Vasaplatsen och Aschebergsgatan i öster, Landala vid Kapellplatsen i söder och i väster avgränsas området av Haga Kyrkogata.

Flygarns Haga
Vid 1700-talets slut fanns en gles trähusbebyggelse i nuvarande Vasastaden och kring mitten av 1800-talet hade en enkel förstadsbebyggelse vuxit fram. Från den dåvarande landsvägen (med ungefär samma sträckning som Avenyn) gick en mindre väg, Kallens gata, västerut till Haga. Kal-lens gata hade liknande sträckning som dagens Storgatan och kantades av enkla hyreshus av trä, uppförda under 1800-talets mitt och i närheten fanns även en skola. Området kallades Flygarns Haga efter A.F. Flygare som ägde en del av marken. Längs Nya Allén, i dagens Kungsparken, låg en rad villor uppförda 1850-60.

Vacker och sund belägenhet
Vid mitten av 1800-talet var staden innanför vallgravarna färdigbyggd och nya områden behövde tas i anspråk. En stadsplanetävling utlystes och 1866 hade man en färdig plan som omfattade de tongivande inslagen Vasaplatsen, Vasagatan och Vasaparken. Läget var perfekt, ansåg man, med närhet till arbetsplatser och butiker innanför vallgraven. Samtidigt utgjorde området en ”vacker, sund och i alla avseenden behaglig belägenhet” som saknade motstycke – här uppfördes det nya, fashionabla bostadsområdet Vasastaden.

Från norr till söder
Områdets norra del inkluderar Kungsparken mot vattnet och domineras av slutna kvarter place-rade längs rätvinkliga gator och avenyer. Inledningsvis fanns planer på villabebyggelse i kvarteren Furan och Enen, på var sida om Övre Fogelbergsgatan, men även här blev det hyreshus. Byggan-det startade med sparsamt dekorerade trevåningshus vid Haga Kyrkogata och fortsatte österut med rikt utsmyckade nyrenässansfasader. Inledningsvis rev man inte den befintliga bebyggelsen utan uppförde nya hus på den obyggda marken, vid Bellmansgatan och Viktoriagatan. Vasagatan utgjorde områdets viktigaste stråk med planterad allé och flera allmänna byggnader. Vasaplatsen var vid den här tiden en öppen park, områdets självklara mötesplats. Parkens västra sida bebygg-des kring förra sekelskiftet i tidstypisk stil med rikt dekorerade och högsträckta tegelfasader, i fem-sex våningar, krönta med tinnar och torn. År 1905 fastställdes den plan som förband Vasastaden med city via Vasabron och därmed gjorde den forna parken till en genomfartsled.

Den södra delen bebyggdes senare och är mer varierad med krökta gator kring storgårdskvarter. Stadsplanen har anpassats till områdes topografi liksom till tidens mer organiska planideal. Här uppfördes både sten- och landshövdingehus i nationalromantisk stil, med slutna och sparsamt dekorerade fasader. Bebyggelsen i Vasastaden är i stort intakt sånär som på grundförstärkningar, renoveringar och inredda vindar.

Livet i Vasastaden
Den fashionabla stadsdelens större våningar var belägna mot gatan med de representativa rum-men i fil – helst över ett hörn. De enklare gårdshusen innehöll ofta ensidiga smålägenheter med ett eller två rum. Indelningen syns fortfarande tydligt i fasadernas utsmyckning – eller avsaknad därav. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och torrdasset var placerat på gården. I gathusen fanns avloppssystem och rinnande vatten, ibland även badrum för personlig hygien. På 1930-talet fanns WC installerat i både gat- och gårdshus, centralvärme kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager. De boende var mantalsskrivna som handlande eller liknande och under senare decennier som aka-demiker. När området var nybyggt var nästan hälften av de arbetsföra registrerade som pigor, av den enkla anledningen att de bodde hos sin arbetsgivare. Under samma period var också andelen mantalsskrivna kvinnor i Vasastaden mycket högre än andelen män.

Vasastaden är idag en populär stadsdel med restauranger, caféer och butiker inom bekvämt av-stånd. Vasagatan med sin allé utgör ännu huvudstråket i det fortsatt fashionabla bostadsområdet.