Grönt i staden

Stenstadens förträdgårdar

När stenstadskvarteren växte fram i Vasa och Linné var förträdgårdarna en viktig del i stadsbilden. Med tiden har många försvunnit, men fortfarande går att hitta bevarade förträdgårdar här och var.

Kvarteren i Vasastaden och längs Linnégatan byggdes under 1800-talets sista decennier. Influenserna från tidens stadsplaneideal hade franska förtecken och förespråkade breda paradgator kantade av rikt utsmyckade fasader. Framför husen anlades så kallade förträdgårdar eller förgårdar, en planterad yta som inhägnades med låga staket av gjutjärn, sten eller häckar och som på så vis bildade ett grönt band mellan hus och gata. Förebilderna kom från andra europeiska städer som Paris och Wien.

Ursprungligen har det funnits förträdgårdar på ett tjugotal gator i Vasastaden, Lorensberg och Linnéstaden. Paradgatan Kungsportsavenyn utformades ursprungligen med trädrader och förträdgårdar framför de pampiga byggnaderna, men förträdgårdar fanns även på bland annat Södra Vägen och Berzeliigatan. På Kungsportsavenyn nr 1 finns den sista bevarade förträdgården på avenyn. I de lite yngre kvarteren i Vasastaden från 1900-talets första decennier hittar vi också bevarade förträdgårdar, bland annat längs Aschebergsgatans västra sida och vid Geijersgatan–Arkivgatan. Även när Linnégatan började dras fram 1882 och tomterna bebyggdes med höga stenhus anlades förträdgårdar framför byggnaderna.

Förträdgårdarna har fått lite olika utseende efter att stilidealen i arkitekturen förändrats. Gjutjärnsstaketen har ofta dekorativa former där grinden ramas in av gjutjärnspelare eller grövre granitpelare med urnor. Förträdgårdarna kunde även avgränsas av låga stenmurar och under nationalromantiken var det vanligt att de utformades i huggen natursten. Längs Aschebergsgatans nationalromantiska tegelfasader är topografin brant och förträdgårdarna är förlagda på upphöjda terrasseringar med kraftiga murar av naturstensblock i granit. Stentrappor leder upp till porten.

Med tidens gång har många av förträdgårdarna runt om i staden försvunnit i takt med att trottoarerna blivit bredare och butikerna fått större skyltfönster. Speciellt under 1960-talet när mycket av den äldre bebyggelsen förändrades eller revs asfalterades förträdgårdarna ofta igen. Under 1800-talet hade förträdgårdarna däremot hög status. I Göteborgs byggnadsordning frän 1875 står till exempel att förträdgårdarna inte under några villkor får ”bebyggas eller begagnas for annat ändamål, än till trädgårdar eller andra prydliga planteringar” och att ”det åligger ägaren att alltid underhålla dem i snyggt och vårdat skick, samt hava förgård eller annat fritt område af dylik art, hvarigenom hus skiljes frän gata eller öppen plats, inhägnadt med prydligt staket”.

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Förträdgårdarna längs Aschebergsgatan ligger på upphöjda terrasseringar avgränsade av naturstensmurar