Majorna

Kärt hus med många stilar

Landshövdingehusen kan verka stöpta i samma form, men tittar man lite närmare syns influenser från flera olika stilepoker. Följ med på en rundtur i Kungsladugård och Majorna!                      

 

Text och foto: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Harmonisk 1920-talsklassicism. Stadsdelen Kungsladugård började byggdas 1917 och för stadsplanen stod Albert Lilienberg, dåvarande stadsingenjör som gjort sig känd för att skapa organiska stadsrum i samklang med sin omgivning. Stilla gatan är en harmonisk plats. Fem kvarter bildar en samstämd helhet där allt hänger ihop. De hamlade lindarna och tilltalande 1920-talsklassicism i fasaden gör det till en plats att gärna stanna till på. Lägg märke till de fint bearbetade kalkstensdekorationerna kring portarna.
Fortfarande Kungsladugård, men avskalat. Dessa landshövdingehus på Svanebäcksgatan från 1930-talet saknar några egentliga utsmyckningar och har enkla fasader med locklist i ljusa färger. Det är alltjämt Lilienbergs stadsplan, men allt eftersom tiden gick under 1920-talet tappade de arkitekter som ritade husen kontakten med den ursprungliga tanken i stadsplanen. Landshövdingehusen från den tiden blev mer avskalade och enkla i formen, en svag klassicism kan bara anas.
Antågande modernism på Såggatan. Kv. Klareborg vid Såggatan i sparsmakad, stram 1920-talsklassicism. Byggtiden var 1929-30 och den annalkande släta modernismen har säkerligen börjat leta sig in hos arkitekterna Gustaf Engström, Gunnar L Pettersson och Nernst Hansson. Här är fasaden indragen och skapar en blomstrande förträdgård.
Snygg stilblandning. Mellan 1915 -1925 låg den privata byggverksamheten nere på grund av krigstider och landshövdingehusen byggdes istället av stiftelser och allmännyttiga bolag. På Kabyssgatan ligger dessa fristående landshövdingehus uppförda 1917 av Bostads AB Nutiden och Framtiden, två filantropiskt inriktade bolag som delvis ägdes av staden. Arkitekturen står med fötterna i både 1910-talet och 1920-talet. Arkitekten David Blomqvist har dock låtit den begynnande 1920-talsklassicismen ta över.
Kvarteret Lägret vid Galateagatan i sensommarsol
Modernism och svulstighet. Dicksonska Stiftelsen lät bygga det stora landshövdingehuset vid Karl Johanstorgets i kv. Vagnborgen 1916–17. Oswald. G. Westerberg stod för exteriören och Louis Enders för planen. Huset är byggt i nationalromantisk stil med påkostade detaljer. Det har en omsorgsfullt murad naturstenssockel och vackra portomfattningarna. Säteritak brukar annars ses på slott och herrgårdar!
Den västra delen av kv. Vagnborgen användes från början som trädgårdslotter, men 1931 bebyggdes kvarteret med ett ”modernare” landshövdingehus i funktionalistisk stil. Här är panelen neddragen över bottenvåningen.
Enkel nyrenässans och ståtlig nationalromantik på Kommendörsgatan. Kv. Kolumbus byggdes 1897–1900 och är det enda bevarade kvarteret som har en sammanhållen bebyggelse med landshövdingehus
 från epoken före 1910. Det har en mycket enhetlig utformning i avskalad nyrenässansstil.
Som de flesta landshövdingehus i Majorna var kv. Kolumbus hotat av rivning under 1960-talets saneringar. Några eldsjälar stred dock för bevarandet och efter år av diskussioner mellan bostadsbolag och politiker kunde kvarteret räddas. Renoveringen genomfördes 1981-1982 och lägenheterna utrustades med badrum och vattentoaletter istället för de gamla torrdassen på gården. Det kom att bli den första mer omfattande upprustningen av landshövdingehus från perioden före 1910-talet.
Huset mitt emot kv. Kolumbus på Kommendörsgatan uppfördes 1915 och fick stå inspiration till det röda nybygget i bakgrunden, runt hörnet mot Allmänna vägen. Här är nationalromantiken framträdande, en stil som användes för landshövdingehusen i Majorna mellan 1912-1917.

En spöklik trappa

Ryktena om den fruktade 'Lasse i Gatan' är många och fantasifulla. I Gathenhielmska huset i Majorna kan man till och med möta honom när han skrider nedför trappan…

Det sägs att den som passerar Gathenhielmska huset under sena och mörka höstkvällar kan ha turen eller olyckan att möta Lars Gathenhielm i egen hög person när hans ande kommer ridande förbi huset på Stigbergstorget. Många majbor i äldre tider har vittnat om hur de sett den skrämmande skepnaden rida förbi iklädd en mörk fladdrande kappa på en svart häst.

Enligt en berättelse från 1914 ska en man med ärende till Gathenhielmska ha blivit vittne till hur ett spökfölje sakta skred ner för trappan i entréhallen. Ett onaturligt klart ljus belyste följet som bestod av en man i sjömanskavaj och en kvinna iklädd en pälskappa. Vid foten av trappan tycktes det mystiska följet sjunka ner genom golvet och försvinna.

Hur mycket sanning som ligger i sägnen får vara osagt, men klart är att Lars Gathenhielm, eller ’Lasse i Gatan’ som han blivit mer känd som, ägde marken där huset kom att byggas. Själv dog han endast var 29 år gammal av bentuberkulos och hann själv aldrig bo här. Lars Gathenhielm hade gjort sig en förmögenhet som fruktad kapare och blivit adlad för sina insatser av kung Karl XII. Han hade växt upp på gården Gate i Onsala och så småningom blivit ägare till det Gamla varvet som låg nedanför nuvarande Stigbergstorget.

Gathenhielmska huset var troligen färdigbyggt kring 1745 och Lars Gathenhielms änka Ingela flyttade då in i huset. Byggnaden utformats som ett riktigt stormanshus och placerades på ett högt läge ovanför det Gamla varvet för att framhäva ägarens status. I dag är Gathenhielmska huset skyddat som byggnadsminne och mycket av den ursprungliga interiören är bevarad. Även den mystiska trappan.

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie. Bild: Göteborgs stadsmuseum