Till evig smitta

Uppe på en höjd ovanför Linnéplatsen ligger Konstepidemin. En gång i tiden gav sjukhuspaviljongerna rum åt vårdavdelningar för dåtidens smittsamma sjukdomar i det gamla Epidemisjukhuset. Numer är det enda sjukdomshärden häromkring i form av smittande konstprojekt.

1800-talet var en tid då större epidemiska sjukdomar nådde även Sverige. Koleran drabbade Göteborg allvarligt första gången 1834, men till en början användes endast provisoriska lokaler för vård av smittsamma sjukdomar. Den första vårdinrättningen för kolera hette Möllerska plantaget och låg vid Järntorget, i höjd med nuvarande Fjärde långgatan. Värst drabbade var befolkningen i arbetarstadsdelar som Annedal och Haga där trångboddheten gjorde att kolera, smittkoppor, tyfus, difteri och rödsot spreds snabbare.

Stadsläkaren, Anders Kullberg, var den som 1877 föreslog att ett nytt Epidemisjukhus i Göteborg skulle byggas uppe på höjden ovanför stadsdelen Annedal. Platsen ansågs lämplig eftersom den var centralt belägen men samtidigt låg lite avskilt. En hög mur markerade en tydlig gräns mellan sjukhusområdet och arbetarbostäderna i Annedal.

På 1950-talet dömdes epidemisjukhuset ut av medicinalstyrelsen och antalet patienter minskade kraftigt i samband med att det betydligt mer moderna Östra sjukhuset byggdes. År 1970 skrevs den sista patienten ut.

Brist på lokaler för Göteborgs konstnärer blev starten för en omvandling av det gamla epidemisjukhuset under slutet av 1980-talet. De 14 byggnaderna gjordes om till 14000kvm ateljéyta när det gamla sjukhuset fick nytt liv under namnet Konstepidemin och de före detta sjukhussalarna började hyras ut till konstnärer. Vid invigningen 1987 utbringade dåvarande kulturminister Bengt Göranssons en skål för Konstepidemin med orden ”till evig smitta!”. 

 

Text och foto: Erika Persson, byggnadsantikvarie

 

Sjukhuset byggdes mellan 1884-86 och utformades efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Petterson i nära samarbete med stadsläkare Anders Kullberg. Låga, fristående sjukhuspaviljonger underlättade för att kunna isolera patienterna från varandra. De utskjutande förstugor på paviljongerna var entréer till separata rum. Det gula teglet känns igen från annan offentlig institutionsarkitektur i Göteborg under 1850-t. Till sjukhuset hörde även personalbostäder, tvättstuga, stall och bårhus.
Portvaktarstugan var entré till sjukhusområdet.
Sjukhuspaviljongerna i trä byggdes 1906. En av de gamla paviljongerna som numer är restaurang flyttades hit 1886 från det gamla sjukhuset Möllerska plantagen.
I kanten av sjukhusområdet låg Observationsavdelningen i en separat byggnad. Den var delad i två avdelningar med fyra mindre vårdrum med en säng i varje. Patienter som tyckte det var generande eller motbjudande att vårdas på allmän avdelning kunde betala drygt en krona extra per dygn för att bli placerad i ett eget privat rum.
Det gröna landshövdingehuset i kanten av Annedal byggdes som personalbostad för sjukhuset på 1920-talet.