Stadens portar

Husets ansikte

Porten till ett hus är en viktig del av byggnaden. Det är vägen till husets inre, där besökaren tas emot och den ska tydligt signalera vad för slags hus man träder in i. Porten har ibland liknats vid husets ansikte eftersom det är det första som möter en.

Porten är något arkitekter långt fram i tiden har lagt ned lite extra möda på. En vacker port kan vara som ett smycke som pryder fasaden. Förr var det brukligt att porten även signalerade husets status och vilka som bodde där. Desto stiligare och mer påkostat hus, desto mer tanke låg det bakom porten. Känslan av porten är också viktig, en rejäl och tung port signalerar till exempel stabilitet och säkerhet. Glas i porten kan också ge en känsla av trygghet eftersom du ser vad som finns innanför och kommer du från trapphuset ser du ut på gatan. I dag när de flesta portar tillverkas i många, kanske hundratals likadana upplagor, bör vi låta oss förundras av alla de portar i helt unika exemplar som vi varje dag vandrar förbi på våra gator. Lägg märke till detaljerna, det finns mycket att upptäcka om vi tittar närmare!

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Foto: Ahre fastighetsbyrå

Denna pärla från 1937 på Pontus Wiknersgatan 9 andas funktionalismens formspråk i Övre Johanneberg som brukar räknas till Göteborgs mest utpräglade funkisområden. Det var en tid i arkitekturen då ljus och rymd var det viktigaste att betona. Portarna var enkla och välgjorda med stora fönsterytor i en ram av ek som släpper in mycket ljus. Ofta var portarna placerade nära marken, med en eller två trappsteg. Handtaget i form av en smäcker rund stång var praktisk eftersom den kunde öppnas av både barn och vuxna.
En maskaron i form av ett grimaserande lejonhuvud kröner toppen av denna port på Vasagatan 48 från 1883. Maskaroner kunde vara mer eller mindre skrämmande och groteska figurer och deras funktion sägs vara att hålla onda andar på avstånd. Dörrbladens nedre del är påkostat smyckad med utsirad krans och växtblad.
Nationalromantisk port på Götabergsgatan 34 från 1918. Den maffiga naturstensomfattningen med rundbågad form förstärker djupet i porten och får den att se ointaglig ut, tung och sluten. Träsnideri är vanligt, här är det skruvade små kolonner.
Mer nationalromantik på Södra vägen 38. Byggnaden från 1911 ger en pampig inramning åt Korsvägen. Typiskt för tiden är pardörrar av fernissat trä med små ovala fönster indelat med spröjsverk i varje dörrhalva. Två kolonner ramar in kompositionen.
Nedre Johannebergs 1920-talsklassicism. Byggnaden vid Pontus Wiknersgatan 4 uppfördes 1926 efter ritningar av den namnkunnige arkitekten Ernst Torulf. Porten är centralt placerad, efter klassicismens ideal. Vackert spröjsverk i glaset och spröjsarna täcks med en så kallad tärning. Portens nederdel har en figur i form av lejonansikte.
På 30-talet ansågs Avenyns bebyggelse som omodern. Stadens planerare började diskutera Avenyns omvandling till ”fin affärsgata” och under 30-talets senare hälft utformade stadsingenjören Uno Åhren planer för förnyelse. Några nya funkishus uppfördes under decenniet, som denna på Kungsportsavenyn 41 från 1934. Stort glasparti inramat av skifferplattor och ett långt smäckert draghandtag går ända ned till nederkant.
Pampigt längre ned på Kungsportsavenyn, nummer 27. Dörren ramas in av en så kallad ädikula, en portik med kolonner i vinröd och putsad porfyr som bär upp ett överliggande entablement och fronton i kalksten. I dekorationerna kring porten syns drakar utanför en ram av glaserat förbländertegel. Något av det tjusigaste som avenyn har att bjuda på!