När funkisen kom till stan

I Göteborg hittar vi dem ofta tätt intill varandra, pampiga och dekorerade 1920-talsklassicistiska byggnader står intill 30-talets moderna, ljusa och avskalade funkishus. Den gamla tiden intill den nya. Åren är ofta få, men stilhoppen stora. Sällan blir det så tydligt hur en epok försvann och det moderna samhället föddes.

Stockholmsutställningen 1930 blev det stora genombrottet för funktionalismen i Sverige. Den har beskrivits som en mycket framgångsrik marknadsföringskampanj för den nya arkitekturen, men den väckte också en hel del kritik för sitt radikala brott med den gamla, klassiska arkitekturen. Under 1930-talet med Per Albin Hansson blev folkhemmet ett begrepp. I folkhemstanken var idén om den nya tidens bostäder stark. Nu skulle bostäder byggas för alla och de skulle vara goda och hygieniska och ha rymd, ljus och luft.  Det är grundtankarna som funkisen som arkitekturstil bygger på.

I Göteborg byggdes funkishusen ofta tätt intill 1920-talets bostadsområden. Funkishusen ligger ofta som en gördel omkring 1920-talskvarteren. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att stilarna följde varandra i tid, men estetiskt bygger de på radikalt olika idéer och har tillkommit på var sin sida om ett brott i både arkitekturhistorien och samhällets utveckling. Där 20-talsklassicismen förespråkade symmetri, dekorerade fasader med snickerier, pilastrar och färgkontraster talar funkishusen ett annat språk med enkelhet, sparsmakade dekorationer, släta fasader och stora glaspartier som ledord. Trots den radikala stilförändringen upplevs dessa områden i dag ofta som sammanhållna. Arkitektursstilarna går bra ihop och kompletterar varandra.

I Göteborg hade många av stadsplanerna från 1920-talets utarbetats av dåvarande stadsarkitekt Albert Lilienberg med sin förkärlek till organiska stadslandskap, mycket grönska och tydlig klassicism. Hans efterträdare som stadsarkitekt blev Uno Åhrén som tillträdde 1932 och verkar ha varit en man i tiden. En stor del av hans bidrag till Göteborg är omarbetningar av Lilienbergs stadsplaner som han uppdaterade för att passa funktionalismens nya idéer under 1930-talet. Åhrén hade besökt Stockholmsutställningen och tog med sig de här nya tankarna till Göteborg. Runt sig hade Åhrén också en socialdemokratisk byggnadsnämnd som stödde de nya idéerna.

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Foto: Ahre Fastighetsbyrå

Änggården. 1920-talets trädgårdsstäder blev ofta utbyggda eller kompletterade under 30-talet med funkishus. Som här i Änggården med sina utpräglat klassicistiska radhus i ljusa pasteller. Intill ligger tre funkisvillor.
Örgryte. Ett liknande exempel på det är Örgryte med trädgårdsstaden som börjar vid Sankt Sigfrids plan och fortsätter in i Skår. Men vid Skårsgatan händer plötsligt något. Längs den böjda gatan ligger ett trettiotal vita, kvadratiska villor, byggda mellan 1937-1947. Funkishusens tillkomst är ett resultat av Uno Åhréns ändring av Albert Lilienbergs ursprungliga plan för Skår.
Johanneberg. En annat exempel är Åhréns omarbetning av Lilienbergs plan för Johanneberg, ursprungligen från 1917 och omarbetad 1936. Resultatet blev att stadsdelen delades i Övre Johanneberg med funkishus och Nedre Johanneberg med stilig 1920-talsklassicism i storgårdskvarter.
Landala egnahem och Södra Guldheden. Intill de pittoreska bruna egnahemsvillorna i Landala egnahem ligger Södra Guldhedens banbrytande punkthus från sent 1940-tal, en del av folkhemsbygget med stilmässig grund i 1930-talsfunktionalismen.
Strömmensberg intill Bagaregården är en annan stadsdel där Åhrén styrde om stilinfluenserna radikalt. Bagaregården började bebyggas på 1910-talet och när Åhrén tog över skutan i Göteborg gick han drastiskt tillväga och rev upp Lilienbergs planer för fortsatt utbyggnad i Strömmensberg. Stadsdelen Strömmensberg prospekterades i slutet av 1930-talet i funktionalistisk anda.