Radhus i Göteborg

Bo på rad

Radhus i Göteborg är mer än bara Änggården. Läs om historien bakom radhusens genomslag i Göteborg och se godbitarna av modernismens radhus från 60- och 70-talen!

De allra första radhusen som byggdes i Sverige tros vara på Lidingö 1908. I Göteborg var Änggården den stadsdel som blev det första fullskaliga radhusområdet när det började uppföras 1915. Vid sidan om Änggården var det dock fortfarande ovanligt med radhus under 1920-, 30- och 40-talen, men jämfört med andra städer fick boendeformen större genomslag i Göteborg än t.ex. Stockholm. Anledningen tros ha att göra med landshövdingehusen som byggts här sedan sent 1800-tal och till utseendet inte är helt olikt ett radhus. På det viset banade landshövdingehusen vägen för radhusen eftersom det redan etablerats en tradition av att bygga trähus i långa rader och i låg höjd.

Under 1950-talet tog radhusbyggandet på riktigt fart i Sverige, främst för att de var så yteffektiva vilket var attraktivt när städerna expanderade under efterkrigstiden. Innan dess hade många arkitekter varit skeptiska till radhuset som bostadsform, men nu lanserades alla fördelarna med radhusen. För kommunerna var det mer ekonomiskt fördelaktigt än småhus och dessutom tacksamma ur stadsbyggnadssynpunkt.

I Göteborg finns fina exempel på radhus av både tidig och senare ålder. Det är lätt att dra alla radhus från 1960- och 1970-talen över en kam och ofta förknippas de med storskalighet och brist på individualitet. En tur bland stadens radhusområden från efterkrigstid visar upp en annan bild av de sena radhusens alla kvaliteter och bjuder på innovativ arkitektur! 

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Foto: Ahre fastighetsbyrå & Göteborg stadsmuseum

Västerut finns många radhusområden från 1960- och 1970-talet. Dessa radhus i Källängen, nära Påvelund, byggdes 1959 av Riksbyggen efter ritningar av det egna arkitektkontoret. Området består av radhus och atriumhus som är grupperade i V-form som skapar stora omslutna gårdar, en detalj som skiljer området från senare storskaliga radhusområden. Fasaderna i ljusa pasteller är av trä och eternit.
Radhusområde vid Lövviksvägen i Hovås som ritades 1963. Arkitekt var Lennart Kvarnström, professor i arkitektur vid Lunds Tekniska Högskola. Radhusen är typiska för ett sent funktionalistiskt uttryck med sin kubiska form och homogena uttryck. Materialen är gedigna och med hög kvalitet: tegel, trä och koppar.
Radhus vid Backängen i Skintebo från 1975. Ett fint exempel på kvaliteter i 1970-talets större radhusområden: småskalighet, intimitet och gemenskap.
Radhusen var stora i 1970-talets miljonprogramsområden. Här är det radhus på Kaprisgatan i Lövgärdet från 1973 som ovanligt nog uppfördes som hyreslägenheter. Med platta tak och målade träfasader är de typiska exempel för sin tids radhusbyggande. Ritade av Bengt Börtin arkitektkontor för Göteborgshem.
Radhus vid Västerslänt i Hammarkullen från 1969 ritade av arkitekterna L Hansson och M Persson vid Skånska Cementgjuteriets småhusavdelning. Sinnrikt placerade i den branta terrängen. Varje hus har egen uteplats åt gården. Åt gatan göms en övertäckt parkeringsplats. Breda fönsterband och stående lockpanel i skiftande kulörer. Andra våningen rymmer en atriumgård och en utsikt över hela Göteborg!
Radhus vid Sandeslättskroken i Hammarkullen från 1972-1973. Placeringen av husen är ovanlig då radhusen är lagda i en spiralform kring en stor gård där entréerna vetter. Varje hus har en förstukvist, förråd och en liten uteplats målat i falurött som ger lantlig karaktär till området.