Egnahemsrörelsens historia

Eget hem

Ett efter ett växte de fram i Göteborgs dåvarande utkanter under 1900-talets första decennier - egnahemsområdena med sina homogena kataloghus monterade av egnahemsägaren själv. Nu skulle var och en få möjlighet att bygga sig ett eget hem!

Vid sekelskiftet 1900 var boendesituationen i städerna ett eskalerande problem. Under 1800-talet fördubblades folkmängden i Sverige och allt fler sökte sig från landsbygden till städerna i jakt på arbete, men bristen på bostäder och den dåliga standarden gjorde att boendesituationen för arbetare var svår. Utvandringen förklarades med de dåliga bostäderna.

Emigrationen var boven

Egnahemsrörelsen startade under 1890-talet som en direkt reaktion på utvandringen till Amerika och lantarbetarnas inflyttning till städerna. Dåliga bostäder pekades ut som en orsak till benägenheten att flytta och att ha en bra bostad i ett eget hem ansågs kunna minska viljan att lämna landet och landsbygden. År 1907 bildades Nationalföreningen mot emigrationen som startade egnahemsbolag för stöd och hjälp av byggandet av egnahem. Sedan 1899 fanns också en statlig egnahemskommitté som 1904 införde egnahemslån. Lånesystemet fanns kvar ända fram till 1948 och utgick till mindre bemedlade familjer för att stödja deras köp av bostad.

Från landet till städerna

Egnahemsrörelsen var till en början en landsortsrörele, men med tiden spred sig tanken även till de större städerna och bidrog under 1900-talets första år till en förändrad syn på staden. Tillsammans med de nya trädgårdsstäderna och koloniträdgårdarna blev egnahemsområdena med sina småhus och odlingstäppor en motreaktion till bilden av den mörka och smutsiga 1800-talsstaden. Egnahemsrörelsen blev så småningom även förknippad med folkhemstanken och en frigörelse från hyreshusen som då förknippades med dåliga sociala förhållanden.

Bygga sig ett eget hem

Under 1920- till 1940-talen växte sig egnahemsrörelsen stark och gjorde att breda skikt i samhället som industriarbetare och lägre tjänstemän kunde äga ett eget hem. Med tiden började egnahemsbolagen ge ut kataloger med standardiserade hustyper som kunde beställas av egnahemsbyggaren. Självbyggeri ingick i egnahemsidén och arbetsinsatsen var en del av byggkostnaden. Det innebar att egnahemsbyggaren själv genomförde byggnadsarbetet med hjälp av vänner, familj, andra egnahemsbyggare och egnahemsbolagens instruktörer. Husen bestod av prefabricerade byggdelar där dörrar och fönster satt färdigmonterade i panelklädda ytterväggar och köksinredning kom som färdiga skåp. Inga maskiner användes.

I dag är egnahemsområdena fortfarande uppskattade, både för goda byggtekniska kvaliteter och för att områdena bildar trivsamma boendemiljöer. Det första egnahemsområdet i Göteborg byggdes i Landala med drygt 60 enkel-, dubbelhus och radhuslängor som stod klara 1922. Därefter följde flera  ytterligare områden!

 

Text: Erika Persson, byggnadsantikvarie

Bilder: Göteborgs Egnahems AB, Stockholms stads småstugebyrå 1935, Ahre Fastighetsbyrå

Bräcke egnahemsområde med sina ”sockerlådor” från 1935. Ett hus med fyra rum kostar 14.280 kr och kontantinsatsen består av eget arbete.
Hela familjen var ofta med i byggnadsarbetet! Det egna arbetet omfattade cirka 200 dagsverken. Schaktning, murning, väggresning, snickeri och målning gjordes helt utan maskiner, så alla hjälptes åt med de tunga momenten.
Österlyckan i Utby år 1937. Göteborgsdimman är tät över de nybyggda småhusen i funktionalistisk stil
Småstugeområde i Fräntorp, vid Sävenäs. År 1938 stod 442 självbyggda hus klara med såväl egen tvättstuga och badkar.
Landala egnahem byggdes mellan 1914-1922 och är Göteborgs äldsta egnahemsområde, känt för sina bruna nationalromantiska villor i lummiga trädgårdar