1950-talets Villaarkitektur

Under den så kallade folkhemseran på 1940- och 1950-talen blev enfamiljshuset plötsligt en möjlighet för nya samhällsklasser. Folkvillan, eller folkhemsvillan, blev ett begrepp för att beskriva en typ av villa som vanligt folk hade råd med. Tjänstemannavillan var ett annat begrepp som avsåg en lite mer påkostad och representativ villa.

Med 1950-talet introducerades en mer rationell produktion av småhus med nya tekniska lösningar. Det blev nu även vanligt att de ledande arkitekterna i tiden började rita egna småhus. Husföretagen tog själva fram typhusritningar för småhus och fick på så sätt villaarkitekturen att slå igenom på bred front genom huskatalogerna.

Under den så kallade folkhemseran slog folkhemstanken igenom på allvar och gav upphov till ett ökat bostadsbyggande i hela landet som sedan fortsatte ända in i miljonprogrammets storskaliga satsningar. Efter andra världskriget tog staten och kommunerna ett större ansvar för att bostadsbyggandet i våra städer, framför allt gällde det hyreshus som byggdes i grannskapsenheter, men arkitekturen slog även igenom i småhusbyggandet.

Arkitekturen i femtiotalsvillan känns igen på sin mjukare form av funktionalism som var mer stram och avskalad. Husen placerades med stor hänsyn till naturen och träd och växtlighet inkluderades gärna i arkitekturen. Villor från denna tid präglas av ett rikare material- och färgval än funkisen och med stor omsorg om detaljer. Till skillnad mot funkisens släta vitputsade fasader fick folkhemsvillan gärna grova spritputsade fasader i jordiga kraftiga kulörer som oxblodsrött, ockra eller mossgrönt. Alternativt var fasaden ofta i obehandlat fasadtegel med enkla omfattningar runt fönster och dörrar. I Göteborg är det vanligt med det gulbrända fasadteglet på byggnader från den här tiden, både på hyreshus och villor.

Utmärkande karaktärsdrag på folkhemsvillan är kubiska byggnadskroppar med släta fasader, asymmetrisk fönstersättning och indragen takfot. Sidförskjutna byggnadskroppar är vanligt. Flacka sadeltak med lertegel och murade skorstenar ses ofta. Entrédörrar och garageportar är gärna utförda i oljad teak.

I Göteborg är Kortedala det mest utpräglade och enhetligt utformade femtiotalsområdet med fina exempel på både hyreshus och småhusområden. Björkekärr är ett annat bostadsområde med små genuina femtiotalstorg. Ofta syns femtiotalsvillorna även komplettera äldre bostadsområden, som i stadsdelen Skår, som i övrigt är ett utpräglat funkisområde från 1930-talet men där södra delarna byggdes ut under 1950-talet. Skårsskolan från 1950 och Skårs kyrka från 1959 bildar navet i femtiotalsutbyggnaden.