Vår stads arkitektur

Egnahem

Egnahemsrörelsen växte fram som en reaktion på emigrationen till Amerika och den dåliga boendestandarden i städerna. Nu skulle var och en få möjlighet att bygga sig ett eget hus!

Vid sekelskiftet 1900 var boendesituationen i städerna ett eskalerande problem. Under 1800-talet fördubblades folkmängden i Sverige och allt fler sökte sig från landsbygden till städerna i jakt på arbete, men bristen på bostäder och den dåliga standarden gjorde att boendesituationen för arbetare var svår. Utvandringen förklarades med de dåliga bostäderna.

Emigrationen var boven

Egnahemsrörelsen startade under 1890-talet som en direkt reaktion på utvandringen till Amerika och lantarbetarnas inflyttning till städerna. Dåliga bostäder pekades ut som en orsak till benägenheten att flytta och att ha en bra bostad i ett eget hem ansågs kunna minska viljan att lämna landet och landsbygden. År 1907 bildades Nationalföreningen mot emigrationen som startade egnahemsbolag för stöd och hjälp av byggandet av egnahem. Sedan 1899 fanns också en statlig egnahemskommitté som 1904 införde egnahemslån. Lånesystemet fanns kvar ända fram till 1948 och utgick till mindre bemedlade familjer för att stödja deras köp av bostad.

Från landet till städerna

Egnahemsrörelsen var till en början en landsortsrörele, men med tiden spred sig tanken även till de större städerna och bidrog under 1900-talets första år till en förändrad syn på staden. Tillsammans med de nya trädgårdsstäderna och koloniträdgårdarna blev egnahemsområdena med sina småhus och odlingstäppor en motreaktion till bilden av den mörka och smutsiga 1800-talsstaden. Egnahemsrörelsen blev så småningom även förknippad med folkhemstanken och en frigörelse från hyreshusen som då förknippades med dåliga sociala förhållanden.

Bygga sig ett eget hem

Under 1920- till 1940-talen växte sig egnahemsrörelsen stark och gjorde att breda skikt i samhället som industriarbetare och lägre tjänstemän kunde äga ett eget hem. Med tiden började egnahemsbolagen ge ut kataloger med standardiserade hustyper som kunde beställas av egnahemsbyggaren. Självbyggeri ingick i egnahemsidén och arbetsinsatsen var en del av byggkostnaden. Det innebar att egnahemsbyggaren själv genomförde byggnadsarbetet med hjälp av vänner, familj, andra egnahemsbyggare och egnahemsbolagens instruktörer. Husen bestod av prefabricerade byggdelar där dörrar och fönster satt färdigmonterade i panelklädda ytterväggar och köksinredning kom som färdiga skåp. Inga maskiner användes.

I dag är egnahemsområdena fortfarande uppskattade, både för goda byggtekniska kvaliteter och för att områdena bildar trivsamma boendemiljöer. Det första egnahemsområdet i Göteborg byggdes i Landala med drygt 60 enkel-, dubbelhus och radhuslängor som stod klara 1922. Ett annat välkänt egnahemsområde är Bräcke med sina omtalade ”sockerlådor” från 1935.