Vår stads arkitektur

Postmodernism

Allt var tillåtet och regelbrott var välkomnade. Likt den etikettkunnige som vet hur man ska uppföra sig och därför är i sin fulla rätt att bryta mot alla normer.

Postmodernismen uppkom under 1970-talet som en reaktion på funktionalismen och den senare modernismen. Förespråkarna vände sig emot att arkitekturen alltför länge hade präglats av funktion med rationalitet som norm. Istället ville man tillbaka till själva arkitekturen vars kärna ansågs vara just utsmyckningen, det sköna för ögat snarare än det rent funktionella. Den nya arkitekturen växte fram i Amerika och spreds vidare till Europa.

Karaktäristiskt är den humoristiska ”felplaceringen” av klassiska arkitekturelement samt en lek med material och färg. Pasteller och primalfärger används friskt liksom otrutna geometriska former, gärna tredimensionella. Antikens kolonner återfinns utan bärande funktion och i otypiskt utförande - ett medvetet skämtsamt återanvändande. Tagna ur sitt sammanhang placeras och nästan parodieras frontoner och arkitrav. Allt med en blinkning åt den invigde, den arkitekturkunnige.

Göteborgs tydligaste exempel på den postmodernistiska arkitekturen är strategiskt placerad vid älven och utgör ett lyckat försök att ”sätta staden på kartan”. Byggnaden kallas Läppstiftet efter sin form men heter egentligen Lilla Bommen och uppfördes som huvudkontor åt Skanska (1986-89). Istället för att flirta med den klassiska arkitekturen så talar höghuset ett maritimt språk med röd/vit fasad och närmast blåtonade glaspartier. Toppen av byggnaden är ett virrvarr av former, indragna och utskjutande, samt olikformade fönster. Det hela avslutas med ett periskopliknande utsiktstorn innehållande café.

De stora stadssaneringar som präglade Göteborg under 1960 och -70-talet skapade nya byggtillfällen lagom till postmodernismens genombrott. Exempelvis i Linnéstaden uppfördes ett flertal byggnader med en direkt blinkning till den omgivande arkitekturen. Inte bara är dekorationer återanvända, här finns även den äldre fasadens rytm med burspråk, toureller och kapade hörn – i modern tappning.