• Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
  • Götabergsgatan 34
    Götabergsgatan 34
Lorensberg

Götabergsgatan trettiofyra

GENOM EGEN ENTRÉ NÅS DEN MYSIGA BOSTADEN. HÖGA FOTLISTER. ETT STORT FÖNSTER. TRE METER I TAKHÖJD.

  • Antal rum 1 rok
  • Boarea 18 kvm
  • Våningsplan 1 av 5
  • Hiss Ja
  • Karta
Compact living med Vasakyrkan som granne! Genom egen entré nås den tidigare portvaktens lägenhet. En välvd trappa leder upp till den mysiga bostaden där höga fotlister och det stora fönstret direkt fångar din blick. Rundningen fortsätter i väggpartiet intill entrén och i mötet mellan tak och vägg. Fönstret är placerat i en djup nisch och erbjuder en trevlig utsikt över kyrkan och omgivande grönska liksom den närbelägna Vasaparken. Här har man nära till stadens hela utbud liksom de vackra omgivningarna i Lorensberg.

Rummet möbleras förslagsvis med dagbädd och ett mindre matbord liksom ett klädskåp eller en byrå. Den fantasifulle hittar enkelt flera bra alternativ. Takhöjden om nästan tre meter kan till och med rymma ett sovloft.

Byggnadens höga sockelvåning och det fria läget ger ett härligt dagsljusinsläpp.

I det praktiska köket finns platsbyggd förvaring. Ytan utnyttjas väl i detta cityboende. Innanför finns badrum med wc, dusch och tvättställ.

HISTORIEN OM HUSET
Byggnaden är pampig med rustik sockelvåning av natursten och murad fasad av rött tegel. Burspråk och rader av balkonger ger byggnaden ett uppåtsträvande uttryck vilket väger upp massiviteten i materialval och de horisontella listverken av natursten. Arkitekturen har drag av både nationalromantik och den tidigare jugendstilen. Nationalromantikens vurm för äkta material är tydlig i användandet av natursten i sockelvåningen och i balkongkonsolerna. Den här typen av konsoler var ofta inte bärande utan endast avsedda att skänka extra tyngd åt upplevelsen av byggnaden. Även burspråkens kantighet och den släta fasadens slutenhet andas nationalromantik. Jugendinspirationen är tydligast i fasadens dekorativa band av natursten som kopplar samman huset med det intilliggande Landsarkivets utformning.

KVARTEREN OMKRING - LORENSBERG
Dagens Lorensberg sträcker sig från vallgraven i norr, längs Södra Vägen i öster, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Stadsdelen är uppkallad efter Lorensbergs landeri, ett så kallat nöjesjordbruk, som under 1700-talet låg i den nuvarande Lorensbergsparken. Parken var större då och landeriet var ett av flera i området. Under århundradets andra halva fanns också stora tobaksodlingar i det område som idag korsas av Kungsportsavenyn. Vid 1700-talets slut öppnade ett värdshus på Lorensbergs landeri där de burgna stadsborna kunde förlusta sig och njuta av den lantliga idyllen. År 1823 löste Göteborgs stad in ägorna för att säkerställa dess tillgänglighet som sommarnöje för borgarna, det populära och välrenommerade värdshuset drevs vidare av Winbergskan (Maria Winberg). Området runtom (nuvarande Lorensberg och Vasastaden) tillhörde också staden och nyttjades som betesmark samt för jordbruk.

Vid mitten av 1800-talet var staden innanför vallgravarna färdigbyggd och nya områden behövde tas i anspråk. En stadsplanetävling utlystes och 1866 hade man en färdig plan som sträckte sig från Masthugget till Olskroken. Nuvarande Vasastaden och Lorensberg började byggas först och stora delar av planen genomfördes aldrig. Tongivande i området var redan då Vasaplatsen, Vasagatan, Vasaparken och naturligtvis Kungsportsavenyn. En senare plan inkluderade Stadsteatern och Konserthuset vid Götaplatsen samt Lorensbergs villaområde, utbyggnaderna var färdiga 1935.

Byggandet av de nya stadsdelarna pågick mellan 1868 och 1905 och startade i den norra delen av området. Här skulle stora stenhus uppföras i slutna kvarter och längs raka gator, ett bostadsområde av "hög kvalité" för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans, större delen av både Kungsportsavenyn och Vasagatan färdigställdes. Avenyn var inledningsvis en bostadsgata med hyreshus innehållande stora våningar.

År 1923 gick den stora jubileumsutställningen av stapeln till firande av stadens grundande 300 år tidigare (302 år tidigare, för att vara exakt, utställningen blev något försenad). Vid den nyanlagda Götaplatsen fanns huvudentrén och det nybyggda Konstmuseet liksom en stor del av utställningens provisoriska paviljonger. Arkitekturen var främst klassicistisk med inspiration från Grekland men här fanns även drag av österländskt byggande.

De större våningarna var placerade i gathusen helst på ett hörn, medan de enklare gårdshusen innehöll smålägenheter. Indelningen syns fortfarande tydligt i fasadernas utsmyckning - eller avsaknad därav. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och torrdasset var placerat på gården. I gathusen fanns avloppssystem och rinnande vatten, ibland även badrum för personlig hygien. På 1930-talet fanns WC installerat i både gat- och gårdshus, centralvärme kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager. Befolkningen i området förändrades från flerbarnsfamiljer med inneboende tjänstefolk (1905) till äldre par utan hemmavarande barn (1970) och mellan 1930-45 delades flera av de stora våningarna upp i mindre lägenheter. Stenstadens utbredning till trots fanns de sista resterna av områdets äldre trähusbebyggelse kvar längs Södra Vägen ända till 1958. Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn. Stadsplanen med slutna kvarter och raka gator är fortfarande högst avläsbar. Den äldsta kvarvarande byggnaden i området är Johannebergs landeri, idag ett ensamt trähus på en kulle ovanför Korsvägen.

Dagens Lorensberg utgör en del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt. Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker. Götaplatsen ramas in av Stadsteatern, Konstmuseet, Konsthallen och Konserthuset. Här ligger även det nyrenoverade och välbesökta Stadsbiblioteket.

ARKITEKTUREN - NATIONALROMANTIK
De nationalromantiska arkitekterna vände sig emot vurmen för antikens formspråk. Återinförandet av kolonner och andra klassicistiska dekorationer var historiserande och rent av oärligt! Arkitekterna framhöll istället den förindustriella staden och det knuttimrade huset, även det en tillbakablick. Vad som anses äkta eller oäkta är en ständigt pågående diskussion.
Den politiska situationen i Europa var orolig vilket resulterade i en nationell uppslutning. Första världskriget innebar ett uppsving för svensk industri vars konkurrenter i krigsdrabbade länder slogs ut. För landets invånare var det svårare med brist på både bostäder och mat.

Nationalromantiken hade sin storhetstid mellan 1910 och 1920. Stilen förekommer även uppblandad med den tidigare jugendarkitekturen och den efterkommande 1920-talsklassicismen. Inspiration hämtades från äldre svenskt byggande i allmogestil eller från vasatidens slott. Influenser kom också från Tyskland och Danmark. Namnet nationalromantik kan anses missvisande eftersom byggandet snarare var realistiskt än romantiskt och strömningarna internationella snarare än nationella.

Rejäla huskonstruktioner där själva materialäktheten var viktig kännetecknar nationalromantiken. Man ville framhäva den ur granit huggna sockeln, det handslagna teglet och de smidda ankarsluten. I sig symboler för det historiska byggandet men också för fosterlandet. Materialen skulle användas på det sätt som passade dem bäst. Husen ritades enligt enkla, rena principer med raka linjer och släta ytor. Flerbostadshusen var borglika med slutna murar, kantiga burspråk och branta tak. De småspröjsade fönstren målades vita och balkongerna hade murade räcken eller räcken av smidesjärn. I de fall det förekom dekorationer utgjordes de av mönstermurning, diskreta koppardetaljer eller solida naturstensfigurer. Portarna var ofta tunga av massiv ek och placerades en bit in i fasaden, halvt dolda av murade valv. Under den nationalromantiska eran uppfördes även fristående hus i villastäder och hela områden med Egnahemshus. Dessa byggdes i trä med tjärad eller rödmålad, mörk panelfasad och brant takfall. Även här upplevs fasaderna som slutna med småspröjsade fönster.

I Göteborg finns nationalromantiken representerad bland annat i Röhsska museets strama tegelfasad, Masthuggskyrkans borglika siluett och gamla Televerkets hus vid Kaserntorget. Enfamiljshus av nationalromantiskt snitt finns i fashionabla Lorensbergs villastad och i Landala Egnahem är stilen tydlig i husens branta takfall, slutna fasader och småspröjsade fönster. I de bevarade delarna av Landala finns nationalromantiska landshövdingehus.

Kvarteren omkring

Lorensberg hänger tätt samman med Vasastaden och sträcker sig från vallgraven i norr, österut till Heden, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Lorensbergs landeri

Innan byggandet av Lorensberg påbörjades upptogs markerna söder om vallgraven mestadels av stora landerier och herrgårdsliknande gårdsanläggningar. Under 1700-talet låg Lorensbergs landeri i nuvarande Lorensbergsparken och på samma plats etablerades ett värdshus 1823 som med tiden utvidgades och under 1900-talets början blev ett populärt nöjesetablissemang med restaurang, cirkus och Lorensbergsteatern.

Byggandet av Lorensberg påbörjades under 1870-talet och startade i den norra delen av området. Här uppfördes stora stenhus i slutna och regelbundna kvarter längs raka gator, ett bostadsområde av ”hög kvalité” för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans.

Paradgatan framför andra

Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns i dag ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker och Lorensberg utgör en viktig del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt.

Under 1880-talet utvecklades Kungsportsavenyn till att bli en förnäm bostadsgata med stora våningar bakom ståtliga, ljusa putsfasader. Den utformades som en paradgata med trädrader kantad av förträdgårdar framför husen. Avenyn var ett viktigt huvudstråk och tidigt diskuterades hur den skulle avslutas i den södra änden.

Götaplatsen utformades efter en stadsplan från 1910 som omfattade Avenyns avslutning, Götaplatsen, samt Lorensbergs villaområde och som togs fram av dåvarande stadsingenjören Albert Lilienberg. Runt Götaplatsen byggdes några av de viktigaste offentliga byggnaderna i Göteborg. Det pampiga Konstmuseet stod klart 1923, lagom till öppnandet av Jubileumsutställningen samma år. Stadsteatern och Konserthuset invigdes 1934 respektive 1935 och utformades i funktionalistisk stil. Den numer klassiska statyn över Poseidon hade då rests som kronan på verket fyra år tidigare, 1931.

Livet i Lorensberg

Bostadslägenheterna i Lorensberg planerades efter de principer som gällde för borgerliga hem i städerna under slutet av 1800-talet. Åt gatan låg den representativa delen av bostaden med salong, matsal och herrum i fil medan den privata delen med sovrum och kök var vända åt gården. På gården låg avträden och enklare gårdshus som innehöll smålägenheter med ett eller två rum. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och i gathusen fanns både avloppssystem och rinnande vatten, ibland till och med även badrum för personlig hygien. Fram på 1930-talet installerades WC i både gat- och gårdshus och centralvärmen kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager.

Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn, men 1866 års stadsplan gör sig fortfarande i högsta grad påmind.

Götabergsgatan 34

Lägenheten

  • Upplåtelseform Bostadsrätt
  • Andelstal 0,66288 %

Byggnaden

  • Byggnadsår 1918
  • Uppvärmning Fjärrvärme

Ansvarig mäklare

Såld

Observera att denna bostad är såld. Vänligen kontakta ansvarig mäklare om du önskar mer information.

Götabergsgatan 34