• Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
  • Lundgrensgatan 2
    Lundgrensgatan 2
Lorensberg

Lundgrensgatan två

Två rum med utsikt över staden. Allt i en välskött förening.

  • Antal rum 2,5 rok
  • Boarea 72 kvm
  • Våningsplan 4 av 5
  • Hiss Nej
  • Karta
En utsiktstvåa i eftertraktad förening bland klassiska kvarter. Lundgrensgatan 2. Bästa tänkbara läge. Granne med Landeriparken. En lugn, grön plats mitt i vimlet. På fjärde våningen och med husets höga läge erbjuds ett trivsamt ljusinsläpp. Två rum i fil med utsikt över staden och mot kända blickfång. Möblerbart hallrum med fungerande öppen spis. Bevarade originaldetaljer såsom takrosetter, spegeldörrar och listverk. Stora fönster med djupa fönsternischer. Renoverat kök och bad. En nästintill obelånad förening med låg avgift och hög trivsel.

Det vackra hörnhuset står där. En tidsenlig byggnad med stolta anor. Den vackra ekporten i original tillsammans med ett lika vackert vindfång med glasade pardörrar och mönsterlagd marmor välkomnar på ett fint sätt redan i foajén.

Fyra trappor upp eller hiss. Nyinstallerad säkerhetsdörr för bästa ljudkomfort och högsta trygghet när man är bortrest. Välkomnande tambur med stavparkett. Skjutdörrsgarderob för avhängning och förvaring.

Möblerbart hallrum innanför. Som en matsal med fungerande öppen spis. Kalasplats för matsällskap och fikavänner. Högt 30-talsvalv mot vardagsrummet.

Vackert vardagsrum med imponerande vy från burspråket över stan. Lugnt cityläge med utsikt mot Gothia Towers. Upplev staden från burspråket. Bra plats för att läsa en bok. Känn det fria läget. Ekparkett i fiskbensläggning. Nästan tre meter i tak med svala stuckaturer och takrosett. Sällskapsrummet möblerat med soffgrupp, fåtöljer och väggfast bokhylla.

Bevarade originaldetaljer såsom spegeldörrarna med beslag från tiden som var. Stora fönster med djupa fönsternischer.

Sovrummet intill. Två fina rum i fil. Skjutdörrar skiljer de åt. Ett ljuvligt hörnrum med fönster i två riktningar. En vacker vy året om. Behagligt läge mot den lugna återvändsgatan. Här ryms två sängar och lite till. Inrett med två skjutdörrsgarderober.

Trivsamt kök som renoverades under 2006. Vita snickerier med inslag ek och maskiner i rostfritt. Gasspis med fyra brännare. Skönt med diskmaskin. Downlights i taket. Matplats för fyra personer.

Helkaklat badrum med alla funktioner. Allt renoverat under 2006. Varmt golv och varma handdukar. Dusch med vikbara duschväggar. Lyxigt med egen tvättmaskin och tumlare från Bosch.

Här kan du leva ett härligt cityliv med ett bekvämt avstånd till allt vad vår stad har att erbjuda. En trivsam och charmig lägenhet för en eller flera personer med förkärlek till ett lugnt cityboende i anrika kvarter. Allt i en härlig atmosfär från tiden då huset byggdes.

Strax ovan stadens puls med dess kulturella centrum, affärer, restauranger och kommunikationer åt världens alla håll. Stolt byggnad av bästa slag och hela kvarteret berättar en del av vår stads arkitekturhistoria.

I trapphuset finns det trivsamma balkonger med bra solexponering och med plats för en mindre sittgrupp.

Till lägenheten hör ett källarförråd samt ett rymligt vindsförråd.

Tvättstugan ligger i källaren och erbjuder all maskinell utrustning.

Föreningens gård är nyligen upprustad med fin stensättning och om sommaren finns här utemöbler och grill.

Två kvarter bort öppnar sig Näckrosdammen. En vacker plats året om.

Välkomna till lugna Lundgrensgatan. Till minne av redaren Vilhelm Lundgren (1856-1914). Under hans ledning skapades direkta sjöförbindelser mellan Göteborg & Sydafrika. Samma värme erbjuder denna vackra lägenhet.

KVARTEREN OMKRING - LORENSBERG
Dagens Lorensberg sträcker sig från vallgraven i norr, längs Södra Vägen i öster, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Stadsdelen är uppkallad efter Lorensbergs landeri, ett så kallat nöjesjordbruk, som under 1700-talet låg i den nuvarande Lorensbergsparken. Parken var större då och landeriet var ett av flera i området. Under århundradets andra halva fanns också stora tobaksodlingar i det område som idag korsas av Kungsportsavenyn. Vid 1700-talets slut öppnade ett värdshus på Lorensbergs landeri där de burgna stadsborna kunde förlusta sig och njuta av den lantliga idyllen. År 1823 löste Göteborgs stad in ägorna för att säkerställa dess tillgänglighet som sommarnöje för borgarna, det populära och välrenommerade värdshuset drevs vidare av Winbergskan (Maria Winberg). Området runtom (nuvarande Lorensberg och Vasastaden) tillhörde också staden och nyttjades som betesmark samt för jordbruk.

Vid mitten av 1800-talet var staden innanför vallgravarna färdigbyggd och nya områden behövde tas i anspråk. En stadsplanetävling utlystes och 1866 hade man en färdig plan som sträckte sig från Masthugget till Olskroken. Nuvarande Vasastaden och Lorensberg började byggas först och stora delar av planen genomfördes aldrig. Tongivande i området var redan då Vasaplatsen, Vasagatan, Vasaparken och naturligtvis Kungsportsavenyn. En senare plan inkluderade Stadsteatern och Konserthuset vid Götaplatsen samt Lorensbergs villaområde, utbyggnaderna var färdiga 1935.

Byggandet av de nya stadsdelarna pågick mellan 1868 och 1905 och startade i den norra delen av området. Här skulle stora stenhus uppföras i slutna kvarter och längs raka gator, ett bostadsområde av "hög kvalité" för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans, större delen av både Kungsportsavenyn och Vasagatan färdigställdes. Avenyn var inledningsvis en bostadsgata med hyreshus innehållande stora våningar.

År 1923 gick den stora jubileumsutställningen av stapeln till firande av stadens grundande 300 år tidigare (302 år tidigare, för att vara exakt, utställningen blev något försenad). Vid den nyanlagda Götaplatsen fanns huvudentrén och det nybyggda Konstmuseet liksom en stor del av utställningens provisoriska paviljonger. Arkitekturen var främst klassicistisk med inspiration från Grekland men här fanns även drag av österländskt byggande.

De större våningarna var placerade i gathusen helst på ett hörn, medan de enklare gårdshusen innehöll smålägenheter. Indelningen syns fortfarande tydligt i fasadernas utsmyckning - eller avsaknad därav. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och torrdasset var placerat på gården. I gathusen fanns avloppssystem och rinnande vatten, ibland även badrum för personlig hygien. På 1930-talet fanns WC installerat i både gat- och gårdshus, centralvärme kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager. Befolkningen i området förändrades från flerbarnsfamiljer med inneboende tjänstefolk (1905) till äldre par utan hemmavarande barn (1970) och mellan 1930-45 delades flera av de stora våningarna upp i mindre lägenheter. Stenstadens utbredning till trots fanns de sista resterna av områdets äldre trähusbebyggelse kvar längs Södra Vägen ända till 1958. Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn. Stadsplanen med slutna kvarter och raka gator är fortfarande högst avläsbar. Den äldsta kvarvarande byggnaden i området är Johannebergs landeri, idag ett ensamt trähus på en kulle ovanför Korsvägen.

Dagens Lorensberg utgör en del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt. Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker. Götaplatsen ramas in av Stadsteatern, Konstmuseet, Konsthallen och Konserthuset. Här ligger även det nyrenoverade och välbesökta Stadsbiblioteket.

20-TALSKLASSICISM
1920-talets klassicism (eller Swedish Grace som den kallades utomlands) uppvisar strama och smäckra former. Inspirationen kom från antikens Grekland och empirstilen som var förhärskande under tidigt 1800-tal.

Under mitten av 1920-talet var ekonomin i Sverige stabil med god tillväxt. Nymodigheten elektricitet gjorde att man kunde mekanisera och rationalisera industrin, varorna spreds sedan över landet med järnväg och lastbilar. Med höjda löner kunde människor köpa mer än det allra nödvändigaste vilket satte fart på samhället och tillverkningen. Välståndet och inflyttningen till städerna gjorde en modernisering både behövlig och möjlig. Samtidigt var detta en tid av politisk osäkerhet, hög arbetslöshet och trångboddhet. Samhället hade inte varit en del av byggsektorn utan alla hyreshus hade uppförts av privata byggherrar eller på spekulation.

År 1923 grundades HSB som skulle komma att spela störst roll i utvecklandet av goda bostäder åt arbetarfamiljer. Tillsammans byggde nu kommuner och kooperativa bostadsföreningar bättre boende för dem med låg inkomst. Bakom utformandet av de små men praktiska och mycket genomtänkta lägenheterna låg olika utredningar och köksstudier. Ett standardiseringskommitté inrättades för att möjliggöra masstillverkning av lister och köksinredning. Samtidigt lanserades kataloghus för den som hade möjlighet att köpa ett monteringsfärdigt hem.

Byggnadernas fasader var symmetriskt uppbyggda med jämn fönstersättning och diskret prydda med pilastrar och frontoner eller girlanger och rosetter. Balkonger och de höga portarna kunde också smyckas med urnor och kolonner. Man eftersträvade enkelhet och lugn, en reaktion mot tidigare blandstilar. Det var de klassiska arkitekturidealen som återanvändes, inte sällan med herrgården som förebild. Fasaderna putsades i nyanser av rött, gult och grönt eller murades i tegel. Trähusen kläddes med stående locklistpanel. Det karaktäristiska fönstret är spröjsat och har två bågar med tre rutor i varje. Små runda fönster (Oxögon) och halvmåneformade (Lunettfönster) prydde gavlar.

Drag av klassicismen och (den efterföljande) funktionalismen har ofta kombinerats i byggnader uppförda i brytpunkten mellan de två stilarna (omkring 1930). De klassicistiska arkitekterna, likt Asplund, övergick även de till funktionalismen under trettiotalet. I Göteborg finns ett flertal utpräglat klassicistiska områden som Nedre Johannebergs tegelbebyggelse, Kungsladugård och Bagaregården med sina landshövdingehus samt villor och radhus i Änggården. Byggnaderna vid Terrassgatan i Johanneberg är pampigt placerade på en höjd accentuerad av naturstensmurar och en grässlänt.

Kvarteren omkring

Lorensberg hänger tätt samman med Vasastaden och sträcker sig från vallgraven i norr, österut till Heden, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Lorensbergs landeri

Innan byggandet av Lorensberg påbörjades upptogs markerna söder om vallgraven mestadels av stora landerier och herrgårdsliknande gårdsanläggningar. Under 1700-talet låg Lorensbergs landeri i nuvarande Lorensbergsparken och på samma plats etablerades ett värdshus 1823 som med tiden utvidgades och under 1900-talets början blev ett populärt nöjesetablissemang med restaurang, cirkus och Lorensbergsteatern.

Byggandet av Lorensberg påbörjades under 1870-talet och startade i den norra delen av området. Här uppfördes stora stenhus i slutna och regelbundna kvarter längs raka gator, ett bostadsområde av ”hög kvalité” för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans.

Paradgatan framför andra

Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns i dag ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker och Lorensberg utgör en viktig del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt.

Under 1880-talet utvecklades Kungsportsavenyn till att bli en förnäm bostadsgata med stora våningar bakom ståtliga, ljusa putsfasader. Den utformades som en paradgata med trädrader kantad av förträdgårdar framför husen. Avenyn var ett viktigt huvudstråk och tidigt diskuterades hur den skulle avslutas i den södra änden.

Götaplatsen utformades efter en stadsplan från 1910 som omfattade Avenyns avslutning, Götaplatsen, samt Lorensbergs villaområde och som togs fram av dåvarande stadsingenjören Albert Lilienberg. Runt Götaplatsen byggdes några av de viktigaste offentliga byggnaderna i Göteborg. Det pampiga Konstmuseet stod klart 1923, lagom till öppnandet av Jubileumsutställningen samma år. Stadsteatern och Konserthuset invigdes 1934 respektive 1935 och utformades i funktionalistisk stil. Den numer klassiska statyn över Poseidon hade då rests som kronan på verket fyra år tidigare, 1931.

Livet i Lorensberg

Bostadslägenheterna i Lorensberg planerades efter de principer som gällde för borgerliga hem i städerna under slutet av 1800-talet. Åt gatan låg den representativa delen av bostaden med salong, matsal och herrum i fil medan den privata delen med sovrum och kök var vända åt gården. På gården låg avträden och enklare gårdshus som innehöll smålägenheter med ett eller två rum. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och i gathusen fanns både avloppssystem och rinnande vatten, ibland till och med även badrum för personlig hygien. Fram på 1930-talet installerades WC i både gat- och gårdshus och centralvärmen kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager.

Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn, men 1866 års stadsplan gör sig fortfarande i högsta grad påmind.

Arkitekturen

Under mitten av 1920-talet var ekonomin i Sverige stabil med god tillväxt, både föregången och efterföljd av ekonomisk kris. Nymodigheten elektricitet gjorde att man kunde mekanisera och rationalisera industrin, varorna spreds sedan över landet med järnväg och lastbilar. Med höjda löner kunde människor köpa mer än det allra nödvändigaste vilket satte fart på samhället och tillverkningen. Välståndet och inflyttningen till städerna gjorde en modernisering både behövlig och möjlig. Samtidigt var detta en tid av politisk osäkerhet, hög arbetslöshet och trångboddhet. Samhället hade tidigare inte varit en del av byggsektorn utan alla hyreshus hade uppförts av privata byggherrar eller på spekulation. År 1923 grundades HSB som skulle komma att spela störst roll i utvecklandet av goda bostäder åt arbetarfamiljer. Tillsammans byggde nu kommuner och kooperativa bostadsföreningar bättre boende för dem med låg inkomst. Bakom utformandet av de små men praktiska och mycket genomtänkta lägenheterna låg olika utredningar och köksstudier. En standardiseringskommitté inrättades för att möjliggöra masstillverkning av lister och köksinredning. Samtidigt lanserades kataloghus för den som hade möjlighet att köpa ett monteringsfärdigt hem.

På stadsplaneringsnivå ville man nu bort ifrån den rätvinkliga, täta och mörka stenstaden. Nya ideal förespråkade istället tvåvåningshus i storgårdskvarter. Ljus och luft skulle det vara mellan husen. Även byggandet av en försvenskad Trädgårdsstad härstammar från 20-talet. Trädgårdsstäder med friliggande hus placerade i gatuliv längs grönskande, krökta gator byggdes utanför de större städernas kärnor.

Klassicismens fasader var symmetriska med jämn fönstersättning och diskret prydda med pilastrar och frontoner eller girlanger och rosetter. Balkongerna och de höga portarna in till gården kunde smyckas med urnor och kolonner. Det var de klassiska arkitekturidealen som återanvändes, inte sällan med herrgården som förebild – fast i en förenklad version. Man eftersträvade enkelhet och lugn, en reaktion mot tidigare blandstilar. Fasaderna putsades eller murades i tegel. Trähusen kläddes med stående locklistpanel. Det karaktäristiska fönstret är spröjsat och har två bågar med tre rutor i varje. Små runda fönster, oxögon, och halvmåneformade, lunettfönster, prydde gavlar.

Drag av klassicismen och den efterföljande funktionalismen har ofta kombinerats i byggnader uppförda i brytpunkten mellan de två stilarna, omkring 1930. De klassicistiska arkitekterna övergick även de till funktionalismen under trettiotalet. I Göteborg finns ett flertal utpräglat klassicistiska områden som Nedre Johanneberg, där tegelbyggnaderna vid Terrassgatan är pampigt placerade på en höjd - accentuerad av naturstensmurar och en grässlänt. Kungsladugård och Bagaregården med sina landshövdingehus kring grönskande storgårdar liksom villor och radhus i Änggården är ytterligare exempel.