• Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
  • Skånegatan 37
    Skånegatan 37
Lorensberg

Skånegatan trettiosju

150 Kvm Nationalromantik, 5 rok, 2 badrum, 3 toaletter, täljstenskamin, balkong, citykänsla!

  • Antal rum 5 rok, varav 2-3 sovrum
  • Boarea 150,5 kvm
  • Våningsplan 1 av 5
  • Hiss Ja
  • Karta
Från det charmiga 10-talet kommer här en Nationromantisk våning om 150 kvadrat i disposition om 5 rok med en del originaldetaljer i god form mixat med moderna motsatser i strikta komfortabla funktioner. Tre rum i fil mot gatan med vacker genomsyn som det skall vara och två höga fönsterpartier i varje rum. Spegeldörrar i original emellan. Stilrena takrosetter och i vardagsrummet, mellanrummet, finns fyra hörnrosetter för armaturer vilket vi inte så ofta möter men när vi gör det är det från den här tiden. Samma rum har massiv ekparkett i fiskbensläggning med fris i mahogny. Djupa dörrvalv med spegelsnickerier. Serveringsgången har en del originalsnickerier i bland annat förvaringsskåp. Badrum med dusch och toalett. Toaletten intill kan göras till bastu eller tvättstuga då ett nytt badrum installerats i det gamla kökstrapphuset. Master bedroom har direktaccess till detta. Köket klassiskt mot gården med god volym och balkong. Det femte rummet ligger intill hallen och mot gården. Det har en täljstenskamin och naturlig koppling till vardagsrummet. Bra tvättstuga mot gården. En fantastisk stad utan för porten. Lågt belånad förening!

Byggnaden uppfördes 1913 och Nationalromantiken andas för fullt så här drygt 100 år senare. Originaldetaljer i trapphuset välkomnar.

Hall med garderober och massiv ekparkett i fiskbensläggning. Väggar målade i brutet vitt, som i våningen i övrigt, förstärker det dagsljus som möter på tröskeln.

Hallrummet intill har faktiskt 10 hörn, massiv ekparkett i fiskbensläggning och en norsk täljstenskamin (rökkanal renoverad 2013), design Björn Hultén. Ett fönsterparti mot gården ger ljus och gårdsvy. Takrosett. Rummet med sina tre öppningar, och även naturlig koppling till vardagsrummet, är egentligen ett trevligt sällskapsrum.

Djupt dörrvalv till det första av de tre rummen fil. Två höga fönsterpartier med spröjsade överljus, massiv ekparkett i fiskbensläggning och med fris i mahogny. Tre meter i tak, som våningen i övrigt, och takrosett. En rad garderober. Spegeldörrar i original med mässingstrycken.

Vardagsrummet, mellanrummet, har två höga fönsterpartier med spröjsade överljus och massiv ekparkett i fiskbensläggning med fris i mahogny. Rummet har fem takrosetter! En traditionell i mitten i vilken man oftast hänger en kristallkrona. Men särskilt här är de fyra hörntakrosetterna, vilka vi sällan möter. När vi gör det, är det oftast som här i hus från 10-talet. Det blir förstås en elegant och spännande möjlighet för belysning av rummet. Fyra öppningar, varav en skjutdörr. Samtliga är i original med speglar och mässingstrycken.

Djupt dörrvalv till rummet intill. Det används idag som arbetsrum men kan lika gärna vara sovrum eller matsal om så önskas. Två höga fönsterpartier med spröjsade överljus. På golvet ligger ett modernt tyskt och oljat ekgolv. Takrosett. Genomsynen, synen genom rummen, är vacker.

Serveringsgången delar traditionellt våningen i mitten och har en del originaldetaljer i behåll, som t ex förvaringsskåp.

Det ena badrummet, av äldre datum men ändå funktionellt, har dusch, toalett och handfat. Förberett för tvättmaskin. Separat toalett intill. Kan kanske göras om till bastu eller tvättstuga.

Master bedroom skönt mot gården med modernt, tyskt oljat ekgolv och stort fönsterparti med spröjsat överljus och charmig snedställd vägg mot det gamla kökstrapphuset, vilket nu har adderats till våningen. Häri har ett nytt snyggt badrum installerats (2013) med bland annat badkar och vägghängd toalett. Golvvärme förstås med italiensk tumlad marmor.

Köket (2008), nås via glasad spegeldörr i original, och ligger klassiskt mot gården och känns stort. Köksinredning i stramt vitt och arbetsbänkar i granit (4 cm). Några skåpsdörrar i glas med belysning. Maskiner från Kûppersbusch. Spishäll (induktion), micro, kyl, frys, vinkyl och diskmaskin. Spisfläkt, med motor på taket, från Fjäråskupan. Matplatsen har plats för alla. Helt klart. Utgång till balkong i väster mot gården. Det finns en ledig rökkanal som eventuellt kan användas för en spisinstallation i köket.

Till våningen hör vindsförråd nr 12 om cirka 6 kvadrat.

Bra tvättstuga nås via gården där även soprum finns.

Våningen passar bra för människor som vill bo i en historisk, vacker miljö och vill bevara den gamla arkitekturens livsbejakande atmosfär mitt i en stad som sakta börjar ta en ny form med mer plats för människor och en levande stadskärna. Mitt i stadens kulturella centrum med affärer, restauranger, caféer, parker och service.

Utmärkta kommunikationsmöjligheter med både spårvagnar och bussar. Snabbt ut på vägsystem som E6, E20 och riksväg 40, City Airport, Landvetter Kort sagt, kommunikationer åt världens alla håll.

NATIONALROMANTIKEN
Nationalromantiken uppstod omkring 1910 och varade fram till ungefär 1920. Stilen förekommer även uppblandad med den tidigare jugendarkitekturen och den efterkommande 1920-talsklassicismen. Inspirationen hämtades från äldre svenskt byggande i allmogestil eller från vasatidens slott liksom från Tyskland och Danmark.

Den politiska situationen i Europa var orolig vilket resulterade i en nationell uppslutning. Inom arkitekturen gjorde sig detta gällande genom rejäla huskonstruktioner där själva materialäktheten var viktig. Man ville framhäva den ur granit huggna sockeln, det handslagna teglet och de smidda ankarsluten. I sig symboler för det historiska byggandet men också för fosterlandet. Materialen skulle användas på det sätt det passade dem bäst. Husen ritades enligt enkla, rena principer med raka linjer och släta ytor. De nationalromantiska arkitekterna vände sig emot att man tidigare, under 1800-talets nystilsperiod, hade vurmat för antikens formspråk. De menade att återinförandet av kolonner och andra klassicistiska dekorationer var historiserande och rent av oärligt. Kritik kom från ett fåtal håll: även nationalromantiken blickade bakåt! Vad som anses äkta eller oäkta är en ständigt pågående diskussion.

Flerbostadshusen var borglika med slutna murar, kantiga burspråk och branta tak. De småspröjsade fönstren målades vita och balkongerna hade murade räcken eller räcken av smidesjärn. I de fall det förekom dekorationer utgjordes de av mönstermurning, diskreta koppardetaljer eller solida naturstensfigurer. Portarna var ofta tunga av massiv ek och placerades en bit in i fasaden, halvt dolda av murade valv.

Under den nationalromantiska eran uppfördes även fristående hus i villastäder och hela områden med Egnahemshus. Dessa byggdes i trä med tjärad eller rödmålad, mörk panelfasad och brant takfall. Även här gjordes väggarna slutna med småspröjsade fönster.

I Göteborg finns nationalromantiken representerad bland annat i Röhsska museet, Masthuggskyrkan, Televerkets hus vid Kaserntorget och Landala Egnahem.

Kvarteren omkring

Lorensberg hänger tätt samman med Vasastaden och sträcker sig från vallgraven i norr, österut till Heden, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Lorensbergs landeri

Innan byggandet av Lorensberg påbörjades upptogs markerna söder om vallgraven mestadels av stora landerier och herrgårdsliknande gårdsanläggningar. Under 1700-talet låg Lorensbergs landeri i nuvarande Lorensbergsparken och på samma plats etablerades ett värdshus 1823 som med tiden utvidgades och under 1900-talets början blev ett populärt nöjesetablissemang med restaurang, cirkus och Lorensbergsteatern.

Byggandet av Lorensberg påbörjades under 1870-talet och startade i den norra delen av området. Här uppfördes stora stenhus i slutna och regelbundna kvarter längs raka gator, ett bostadsområde av ”hög kvalité” för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans.

Paradgatan framför andra

Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns i dag ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker och Lorensberg utgör en viktig del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt.

Under 1880-talet utvecklades Kungsportsavenyn till att bli en förnäm bostadsgata med stora våningar bakom ståtliga, ljusa putsfasader. Den utformades som en paradgata med trädrader kantad av förträdgårdar framför husen. Avenyn var ett viktigt huvudstråk och tidigt diskuterades hur den skulle avslutas i den södra änden.

Götaplatsen utformades efter en stadsplan från 1910 som omfattade Avenyns avslutning, Götaplatsen, samt Lorensbergs villaområde och som togs fram av dåvarande stadsingenjören Albert Lilienberg. Runt Götaplatsen byggdes några av de viktigaste offentliga byggnaderna i Göteborg. Det pampiga Konstmuseet stod klart 1923, lagom till öppnandet av Jubileumsutställningen samma år. Stadsteatern och Konserthuset invigdes 1934 respektive 1935 och utformades i funktionalistisk stil. Den numer klassiska statyn över Poseidon hade då rests som kronan på verket fyra år tidigare, 1931.

Livet i Lorensberg

Bostadslägenheterna i Lorensberg planerades efter de principer som gällde för borgerliga hem i städerna under slutet av 1800-talet. Åt gatan låg den representativa delen av bostaden med salong, matsal och herrum i fil medan den privata delen med sovrum och kök var vända åt gården. På gården låg avträden och enklare gårdshus som innehöll smålägenheter med ett eller två rum. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och i gathusen fanns både avloppssystem och rinnande vatten, ibland till och med även badrum för personlig hygien. Fram på 1930-talet installerades WC i både gat- och gårdshus och centralvärmen kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager.

Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn, men 1866 års stadsplan gör sig fortfarande i högsta grad påmind.

Arkitekturen

Den politiska situationen i Europa var orolig vilket resulterade i en nationell uppslutning. Första världskriget innebar ett uppsving för svensk industri vars konkurrenter i krigsdrabbade länder slogs ut. För landets invånare var det svårare med brist på både bostäder och mat.
Nationalromantiken hade sin storhetstid mellan 1910 och 1920. Stilen förekommer även uppblandad med den tidigare jugendarkitekturen och den efterkommande 1920-talsklassicismen. Inspiration hämtades från äldre svenskt byggande i allmogestil eller från vasatidens slott. Influenser kom också från Tyskland och Danmark. Namnet nationalromantik kan anses missvisande eftersom byggandet snarare var realistiskt än romantiskt och strömningarna internationella snarare än nationella.
Rejäla huskonstruktioner där själva materialäktheten var viktig kännetecknar nationalromantiken. Man ville framhäva den ur granit huggna sockeln, det handslagna teglet och de smidda ankarsluten. I sig symboler för det historiska byggandet men också för fosterlandet. Materialen skulle användas på det sätt som passade dem bäst. Husen ritades enligt enkla, rena principer med raka linjer och släta ytor. Flerbostadshusen var borglika med slutna murar, kantiga burspråk och branta tak. De småspröjsade fönstren målades vita och balkongerna hade murade räcken eller räcken av smidesjärn. I de fall det förekom dekorationer utgjordes de av mönstermurning, diskreta koppardetaljer eller solida naturstensfigurer. Portarna var ofta tunga av massiv ek och placerades en bit in i fasaden, halvt dolda av murade valv. Under den nationalromantiska eran uppfördes även fristående hus i villastäder och hela områden med Egnahemshus. Dessa byggdes i trä med tjärad eller rödmålad, mörk panelfasad och brant takfall. Även här upplevs fasaderna som slutna med småspröjsade fönster.
I Göteborg finns nationalromantiken representerad bland annat i Röhsska museets strama tegelfasad, Masthuggskyrkans borglika siluett och gamla Televerkets hus vid Kaserntorget. Enfamiljshus av nationalromantiskt snitt finns i fashionabla Lorensbergs villastad och i Landala Egnahem är stilen tydlig i husens branta takfall, slutna fasader och småspröjsade fönster. I de bevarade delarna av Landala finns nationalromantiska landshövdingehus.