• Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
  • Södra Vägen 38
    Södra Vägen 38
Lorensberg

Södra Vägen trettioåtta

240 kvadrat kolossalt vacker sällskapsvåning om 6 rum och kök i oförstört original!

Deluxe
  • Antal rum 6 rok, varav 3-4 sovrum
  • Boarea 240 kvm
  • Våningsplan 1 av 5
  • Hiss Nej
  • Karta
En kolossalt vacker sällskapsvåning om sex rum och kök, oförstört original och välbevarad nationalromantik, en enastående vacker trappa upp (hiss finns förstås) i det stolta huset vid Korsvägen. Dispositionen är fördelad över 240 soliga kvadrat. Fyra sällskapsrum i fil med vackra massiva ekparketter, höga fotlister, bröstningar, djupa dörrvalv, spegeldörrar, öppen spis (ej ren.), två badrum och gårdsbalkong. Stort kök klassiskt mot gården med kallskafferi, jungfrukammare och köksingång. Makalös matsal med dekorativt kassettak i vitt och burspråk i en mycket vacker välvd form. Serveringsgång med en studie i nationalromantik. Originalinredning med bland annat skänk-& vitrinskåp, uppfällbara avlastningshyllor samt sköljvask. Höga fönsterpartier, vackra originaldetaljer och 3,3 meter i tak med lugna stuckaturer och stilrena takrosetter. Allt detta vackra i doften av en njutbar nationalromantik.

Idag på Nummer Trettioåtta ståtar fasaden i västerljuset med en vackert välvd entréport i ek och smiden på tidstypiskt vis. Njut av den vackra foajén med det svängda trapphuset i carraramarmor och intarsia. Blyinfattade glasningar sällskapar. Tag hissen en våning och öppna den höga, vackra entrédörren.

Hallrummet har en välkomnande storlek som sällan ses. Det ligger i vinkel med massiv ek i fiskbensläggning som mynnar ut i resten av våningen. Klädkammare och gästtoalett. Vackra, dubbla och glasade pardörrar till gårdsbalkongen. Den ljusa färgsättningen och höga fönsterpartier i tre väderstreck ger våningen ett så behagligt ljus att stadsvåningens fina nationalromantiska atmosfär andas för fullt.

Vardagsrummet är vackert som en dag med originaldetaljer som två stora spröjsade fönsterpartier och öppen spis i Kolmårdsmarmor med gnistskydd i marmor omgärdat av dekorativ intarsia i ekparketten. Takrosettens fyrkantiga form dekorerar. I gamla tider ansågs den fyrkantiga formen tursam. En sällskaplig sittgrupp i mitten känns självklar. Spegelskjutdörrar till rummet i fil.

Matsalen är, som sig bör, våningens naturliga mittpunkt och är även placerad som sådan. Originaldetaljer accentuerar detta via de dubbla pardörrarna till ett kolossalt vackert och för tiden ovanligt stort burspråk samt ett vitt innertak i stilrent kassettsnickeri. Vitlackade bröstningar med arbetade speglar och mönster i konsekvens med övriga spegeldörrar och dörrvalv. Den massiva ekparketten är lagd i fiskbensmönster. Här ryms ett riktigt matsalsbord. Vackert för vardagsfest och högtidliga kalas.

Det tredje rummet i fil har öppning till matsalen och djupt dörrvalv till passagen. Det passar bra som bibliotek, TV- /arbetsrum. Djupa fönsternischer med Kolmårdsmarmor som i övriga fönster. Massiv ekparkett i fiskbensläggning.

Angränsande rum har en sagolik skåpinredning som för tankarna till fransk slottsmiljö. Det här är ett sovrum för en eller två personer. Charmigt och skönt.
Master bedroom är en skön volym för två och har en rogivande placering med gårdsvy. Plats för lite avkopplande möblering.

I passagen finns originalinredning med flertal vitrin- & skänkskåp, sköljvask och uppfällbara avlastningshyllor och två badrum.

Köket ligger klassiskt mot gården och har den gamla storleken med plats för matbord i mitten. Originaldetaljer i gott behåll, som högt skänkskåp, sköljvask, kallskafferi och spegeldörrar, förstärker den gamla atmosfären. Skåpinredning i vinkel och bra arbetsbänkar. Vackert fönsterparti med gårdsvy. Kallskafferi.

Jungfrukammaren intill har storleken av ett idag normalt sovrum. Tvättställ och garderob. Gårdsvy.

Till våningen hör ett stort förråd på vinden om cirka 20 kvadrat..

Våningen passar bra för människor som vill bo i en historisk, vacker miljö och vill bevara den gamla arkitekturens livsbejakande atmosfär mitt i en stad som sakta börjar ta en ny form med mer plats för människor och en levande stadskärna. Mitt i det nya Göteborg och stadens kulturella centrum med affärer, caféer, restauranger, parker och service.

Utmärkta kommunikationsmöjligheter med både spårvagnar och bussar. Snabbt ut på vägsystem som E6, E20 och riksväg 40, City Airport, Landvetter Kort sagt, kommunikationer åt världens alla håll.

BYGGNADEN
Fastigheten Göteborg Heden 31:7 är belägen i hörnet av Södra Vägen 38, Korsvägen samt Skånegatan 39. Byggnaden uppfördes 1911 i tidstypisk nationalromantisk stil och är ritad av arkitekt Robert Aselius. Den stora hörnbyggnaden uppfördes som ett bostadshus i fem våningar med entrévåning, källarvåning och vind. Byggnaden har två huvudtrapphus samt tre kökstrapphus och en portgång. Mot Södra Vägen och Skånegatan fanns klassiska förträdgårdar.

Fastigheten ägdes ursprungligen av arkitekt Robert Aselius men övergick till Fastighets AB Korsvägen år 1922,vilket ännu idag äger fastigheten.

Byggnaden är ett tydligt exempel på Göteborgs nationalromantiska arkitektur och har ett högt kulturhistoriskt värde med flera värdefulla originaldetaljer såsom t ex de välbevarade fasaderna med den för tiden typiska formgivningen och enkla dekor. Byggnaden har även till stora delar bevarade trapphus med ursprungliga dörr- fönsterpartier, entréportar, golvbeläggningar, trappor och smidesräcken. Här finns ännu bevarade tidstypiska detaljer såsom beslag, brevinkast samt till viss del ursprunglig armatur.

Lokalerna i byggnadens bottenvåning har använts för diverse ändamål under åren. Ursprungligen disponerades utrymmet för Postkontor. År 1918 kom även Andersson & Co N., arkitektfirma och byggnadsfirma och år 1920 Nordiska Handelsbanken. Under 1920-talet skedde några in- och utflyttningar med bl a tillkommande café och charkuteriaffär. Under 1940-60-talet nyttjades lokalerna av Systembolaget samt för caféverksamhet. Senare har även en konstförening och en fastighetsmäklare huserat. I lokalerna finns idag apotek, tandläkerare och restaurang.

Byggnaden har renoverade, tätspröjsade fönster, tegelfasad i rött tegel, balkongräcken i svart smide, detaljer i natursten och koppar. Taket är faktiskt ett säteritak (åtminstone mot gatan), och blickar därmed tillbaka mot karolinsk tid (sent 1600-tal, tidigt 1700-tal). Vissa fönster högst upp är dock moderniserade till funkis, dvs ospröjsade.

NATIONALROMANTIK
De nationalromantiska arkitekterna vände sig emot vurmen för antikens formspråk. Återinförandet av kolonner och andra klassicistiska dekorationer var historiserande och rent av oärligt! Arkitekterna framhöll istället den förindustriella staden och det knuttimrade huset, även det en tillbakablick. Vad som anses äkta eller oäkta är en ständigt pågående diskussion.
Den politiska situationen i Europa var orolig vilket resulterade i en nationell uppslutning. Första världskriget innebar ett uppsving för svensk industri vars konkurrenter i krigsdrabbade länder slogs ut. För landets invånare var det svårare med brist på både bostäder och mat.

Nationalromantiken hade sin storhetstid mellan 1910 och 1920. Stilen förekommer även uppblandad med den tidigare jugendarkitekturen och den efterkommande 1920-talsklassicismen. Inspiration hämtades från äldre svenskt byggande i allmogestil eller från vasatidens slott. Influenser kom också från Tyskland och Danmark. Namnet nationalromantik kan anses missvisande eftersom byggandet snarare var realistiskt än romantiskt och strömningarna internationella snarare än nationella.

Rejäla huskonstruktioner där själva materialäktheten var viktig kännetecknar nationalromantiken. Man ville framhäva den ur granit huggna sockeln, det handslagna teglet och de smidda ankarsluten. I sig symboler för det historiska byggandet men också för fosterlandet. Materialen skulle användas på det sätt som passade dem bäst. Husen ritades enligt enkla, rena principer med raka linjer och släta ytor. Flerbostadshusen var borglika med slutna murar, kantiga burspråk och branta tak. De småspröjsade fönstren målades vita och balkongerna hade murade räcken eller räcken av smidesjärn. I de fall det förekom dekorationer utgjordes de av mönstermurning, diskreta koppardetaljer eller solida naturstensfigurer. Portarna var ofta tunga av massiv ek och placerades en bit in i fasaden, halvt dolda av murade valv. Under den nationalromantiska eran uppfördes även fristående hus i villastäder och hela områden med Egnahemshus. Dessa byggdes i trä med tjärad eller rödmålad, mörk panelfasad och brant takfall. Även här upplevs fasaderna som slutna med småspröjsade fönster.

I Göteborg finns nationalromantiken representerad bland annat i Röhsska museets strama tegelfasad, Masthuggskyrkans borglika siluett och gamla Televerkets hus vid Kaserntorget. Enfamiljshus av nationalromantiskt snitt finns i fashionabla Lorensbergs villastad och i Landala Egnahem är stilen tydlig i husens branta takfall, slutna fasader och småspröjsade fönster. I de bevarade delarna av Landala finns nationalromantiska landshövdingehus.

Björk, C och Reppen, L: Så byggdes staden, 2000
Eriksson, Eva: Den moderna stadens födelse, svensk arkitektur 1890-1920, 1994
Lönnroth, Gudrun (red.): Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg, 1999

LORENSBERG
Dagens Lorensberg sträcker sig från vallgraven i norr, längs Södra Vägen i öster, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Stadsdelen är uppkallad efter Lorensbergs landeri, ett så kallat nöjesjordbruk, som under 1700-talet låg i den nuvarande Lorensbergsparken. Parken var större då och landeriet var ett av flera i området. Under århundradets andra halva fanns också stora tobaksodlingar i det område som idag korsas av Kungsportsavenyn. Vid 1700-talets slut öppnade ett värdshus på Lorensbergs landeri där de burgna stadsborna kunde förlusta sig och njuta av den lantliga idyllen. År 1823 löste Göteborgs stad in ägorna för att säkerställa dess tillgänglighet som sommarnöje för borgarna, det populära och välrenommerade värdshuset drevs vidare av Winbergskan (Maria Winberg). Området runtom (nuvarande Lorensberg och Vasastaden) tillhörde också staden och nyttjades som betesmark samt för jordbruk.

Vid mitten av 1800-talet var staden innanför vallgravarna färdigbyggd och nya områden behövde tas i anspråk. En stadsplanetävling utlystes och 1866 hade man en färdig plan som sträckte sig från Masthugget till Olskroken. Nuvarande Vasastaden och Lorensberg började byggas först och stora delar av planen genomfördes aldrig. Tongivande i området var redan då Vasaplatsen, Vasagatan, Vasaparken och naturligtvis Kungsportsavenyn. En senare plan inkluderade Stadsteatern och Konserthuset vid Götaplatsen samt Lorensbergs villaområde, utbyggnaderna var färdiga 1935.

Byggandet av de nya stadsdelarna pågick mellan 1868 och 1905 och startade i den norra delen av området. Här skulle stora stenhus uppföras i slutna kvarter och längs raka gator, ett bostadsområde av "hög kvalité" för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans, större delen av både Kungsportsavenyn och Vasagatan färdigställdes. Avenyn var inledningsvis en bostadsgata med hyreshus innehållande stora våningar.

År 1923 gick den stora jubileumsutställningen av stapeln till firande av stadens grundande 300 år tidigare (302 år tidigare, för att vara exakt, utställningen blev något försenad). Vid den nyanlagda Götaplatsen fanns huvudentrén och det nybyggda Konstmuseet liksom en stor del av utställningens provisoriska paviljonger. Arkitekturen var främst klassicistisk med inspiration från Grekland men här fanns även drag av österländskt byggande.

De större våningarna var placerade i gathusen helst på ett hörn, medan de enklare gårdshusen innehöll smålägenheter. Indelningen syns fortfarande tydligt i fasadernas utsmyckning - eller avsaknad därav. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och torrdasset var placerat på gården. I gathusen fanns avloppssystem och rinnande vatten, ibland även badrum för personlig hygien. På 1930-talet fanns WC installerat i både gat- och gårdshus, centralvärme kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager. Befolkningen i området förändrades från flerbarnsfamiljer med inneboende tjänstefolk (1905) till äldre par utan hemmavarande barn (1970) och mellan 1930-45 delades flera av de stora våningarna upp i mindre lägenheter. Stenstadens utbredning till trots fanns de sista resterna av områdets äldre trähusbebyggelse kvar längs Södra Vägen ända till 1958. Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn. Stadsplanen med slutna kvarter och raka gator är fortfarande högst avläsbar. Den äldsta kvarvarande byggnaden i området är Johannebergs landeri, idag ett ensamt trähus på en kulle ovanför Korsvägen.

Dagens Lorensberg utgör en del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt. Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker. Götaplatsen ramas in av Stadsteatern, Konstmuseet, Konsthallen och Konserthuset. Här ligger även det nyrenoverade och välbesökta Stadsbiblioteket.

Källor:
Lönnroth, Gudrun (projektledare): Bebyggelsehistoriska undersökningar i Västsverige 1973, Rapport 4, Vasastaden - Lorensberg i Göteborg
Lönnroth, Gudrun (red.): Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg, 1999
Petersen, Bengt: Det var på Lorenberg, 1978

HEDEN OCH KORSVÄGEN
Omkring 1880 var området inom vallgraven helt utbyggt och nya ytor behövdes för att kunna utvidga staden. År 1861 utlystes en stadsplanetävling för utvidgningen. Heden och dess närområde utgjordes för tiden fram till 1800-talets slut av landerimark med gles bebyggelse. Mellan åren 1862-66 utarbetades en ny stadsplanför området. I utbyggnadsplanen reserverades hela området för villormen på 1880-talet upprättades istället en ny plan för tät bostadsbebyggelse i slutna stenbostadskvarter. Utbyggnaden utfördes under en relativt lång tid, under åren 1890-1930, och husens karaktär varierar.

Stadsdelen Heden är välbevarad med bibehållen ursprunglig karaktär trots en del nytillskott. Området innehåller en del intressanta exempel på bostadshus präglade av olika arkitekturstilar som rådde under decennierna kring 1900-talet.

Korsvägen före sekelskiftet1900 var en lugn plats. Här bodde snickare, målare, poliser, tullvaktmästare m fl i småhus med trädgårdar. Under 1900-talet har Korsvägen utvecklats till en trafikplats där Södra Vägen, Skånegatan, Mölndalsvägen, Eklandagatan och Örgrytevägen möts. Platsen var dock redan på 1600-taletviktig för resande, då vägen från Halland och Skåne samt landsvägarna från Västergötland och Småland möttes här. Södra Vägen har där av fått sitt namn genom att den utgjorde den stora landsvägen söderut. Skånegatan fick sitt namn år 1886 efter landskapet Skåne.

Kvarteren omkring

Lorensberg hänger tätt samman med Vasastaden och sträcker sig från vallgraven i norr, österut till Heden, mot Nedre Johanneberg i söder samt längs Aschebergsgatan och Vasaplatsen i väster.

Lorensbergs landeri

Innan byggandet av Lorensberg påbörjades upptogs markerna söder om vallgraven mestadels av stora landerier och herrgårdsliknande gårdsanläggningar. Under 1700-talet låg Lorensbergs landeri i nuvarande Lorensbergsparken och på samma plats etablerades ett värdshus 1823 som med tiden utvidgades och under 1900-talets början blev ett populärt nöjesetablissemang med restaurang, cirkus och Lorensbergsteatern.

Byggandet av Lorensberg påbörjades under 1870-talet och startade i den norra delen av området. Här uppfördes stora stenhus i slutna och regelbundna kvarter längs raka gator, ett bostadsområde av ”hög kvalité” för stadens bättre bemedlade. Mot slutet av 1800-talet byggdes bostadshus i fyra-fem våningar med ljust putsade fasader i rikt dekorerad nyrenässans.

Paradgatan framför andra

Längs Kungsportsavenyn och dess tvärgator finns i dag ett rikt utbud av restauranger, barer och butiker och Lorensberg utgör en viktig del av stadens centrum, såväl nöjesmässigt som kulturellt.

Under 1880-talet utvecklades Kungsportsavenyn till att bli en förnäm bostadsgata med stora våningar bakom ståtliga, ljusa putsfasader. Den utformades som en paradgata med trädrader kantad av förträdgårdar framför husen. Avenyn var ett viktigt huvudstråk och tidigt diskuterades hur den skulle avslutas i den södra änden.

Götaplatsen utformades efter en stadsplan från 1910 som omfattade Avenyns avslutning, Götaplatsen, samt Lorensbergs villaområde och som togs fram av dåvarande stadsingenjören Albert Lilienberg. Runt Götaplatsen byggdes några av de viktigaste offentliga byggnaderna i Göteborg. Det pampiga Konstmuseet stod klart 1923, lagom till öppnandet av Jubileumsutställningen samma år. Stadsteatern och Konserthuset invigdes 1934 respektive 1935 och utformades i funktionalistisk stil. Den numer klassiska statyn över Poseidon hade då rests som kronan på verket fyra år tidigare, 1931.

Livet i Lorensberg

Bostadslägenheterna i Lorensberg planerades efter de principer som gällde för borgerliga hem i städerna under slutet av 1800-talet. Åt gatan låg den representativa delen av bostaden med salong, matsal och herrum i fil medan den privata delen med sovrum och kök var vända åt gården. På gården låg avträden och enklare gårdshus som innehöll smålägenheter med ett eller två rum. Alla bostäder värmdes ursprungligen med kakelugn eller liknande och i gathusen fanns både avloppssystem och rinnande vatten, ibland till och med även badrum för personlig hygien. Fram på 1930-talet installerades WC i både gat- och gårdshus och centralvärmen kom inte långt efter. I husens källarvåningar fanns verksamheter som skomakeri, mjölkaffär och potatislager.

Lorensbergs stenhusbebyggelse från tiden före 1935 är välbevarad och kompletterad med några större, modernare skapelser - främst längs Avenyn, men 1866 års stadsplan gör sig fortfarande i högsta grad påmind.

Arkitekturen

Nu ville man bort ifrån den stränga, klassiska arkitekturen och lät sig istället inspireras av naturens formspråk. I Sverige och Tyskland kallas stilen jugend (ungdom) och i övriga Europa gården under beteckningen Art Nouveau (den nya konsten). 

I Bryssel uppfördes år 1893 ett hotell vid namn Tassel. Hotellets trapphus blev vida omtalat på grund av sin banbrytande arkitektur med mjuka, slingriga former. Det var en helt ny stil där trappans järnpartier minde om växter. Järnsmidet och dess möjligheter var aktuellt i och med byggandet av Eiffeltornet (1889) och dekorativt smide blev en stor del i den nya arkitekturen. Smidet spelade även en central roll i utformandet av Paris Metronedgångar från förra sekelskiftet. 

I Sverige inleddes på 1890-talet en storhetstid för landets banker (-1910) med flera stora bankpalats i städernas centrala delar som resultat. Under den knappt 30-åriga perioden uppfördes 150 bankhus, många av dem i jugendstil. Vanligt var att själva banken var belägen i en stor hall på bottenplanet. Taket var glasat för ett rikligt dagsljusinsläpp. Lokalerna mot gatan hyrdes ut till butiker och resterande våningar till boende. Även det rena bostadsbyggandet påverkades av de nya idealen och byggnader i jugendstil präglar idag de flesta svenska städers centrala delar. I Stockholm uppfördes hela områden i en enklare variant som gick under namnet ”arbetarjugend”. 

Jugendhusens fasader putsades släta med mjukt formade burspråk, gärna avslutade med rundad frontespis, och fönster med små spröjs upptill. Taket var ofta brutet och klätt med plåt. Den tidigare våningsindelningen av fasadens ornament uteblev. Dekorationerna varierade från skulpterade blomstergirlanger i samma nyans som fasaden och partier av glaserat tegel till enkla spårade linjer kring fönstren. Balkonger var relativt sällsynta men de som fanns försågs med slingrande smidestäcken. Portomfattningarna gjordes som valv med växtornamentik omkring. 

I Göteborg är det framförallt en byggnad som utmärker sig när man talar om jugend. Belägen på Föreningsgatan tronar en solitär uppförd 1902, då i stadens utkant. Louise Enders hette arkitekten, som även bosatte sig i huset. Enders låg bakom ytterligare tre pampiga byggnader i staden: Herziahuset vid Packhusplatsen, bostadshuset vid Järntorget och den (1972) rivna Arkaden. I Göteborg finns inte tillnärmelsevis lika många jugendhus som i Stockholm och Malmö, möjligtvis hänger det ihop med vårt saltmättade klimat som inte är skonsamt mot putsfasader. Vid Bastionsplatsen finns dock Kontoristföreningens hus, från samma år som byggnader på Föreningsgatan, samt hörnhuset på Östra Hamngatan 15.