• Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
  • Tångesundsvägen 12 A
    Tångesundsvägen 12 A
Mollösund

Tångesundsvägen tolv A

Havsnära, åretruntparadis, 5 rok i Mollösund med 2 badrum, soldäck & -balkong samt parkeringsplats!

  • Antal rum 5 rok, varav 3 sovrum
  • Boarea 98 kvm
  • Hiss Nej
  • Karta
Här doftar havet. Här är det vackert. Här är det tyst. Längst ut på Orust sydvästra kust ligger Mollösund med anor från 1500-talet. I den nya delen Tången erbjuds en superfräsch lägenhet med åretruntstandard i skärgårdshus uppfört 2007.

5 rok om 98 kvadrat och 2 solbalkonger, varav den ena är ett sällskaps- & grilldäck för trevliga kvällar. En klar favorit för sommarens alla kalas! Bekvämt och charmigt boende med öppen planlösning mellan snyggt kök och rymligt vardagsrum med utgång till soldäcket via höga, spröjsade pardörrar.

Tre sköna sovrum och 2 fina badrum, varav ett med tvättmaskin.
Hela huset har ljusa barfotavänliga ekgolv. Från övervåningen ses områdesvyer och havsglimtar.

Parkering intill huset. Några hundra meter till bad och båthamn samt magasinsbyggnad som inrymmer fest- & möteslokal, bastu, toalett, gästrum för ett par familjer. Promenad- & cykelavstånd till det gamla Mollösund med fiskaffärer, mataffär, skeppshandel, klädbutiker, glasscafé, caféer, restauranger, hotell och vandrarhem. Flera härliga badplatser runt omkring.

Ett åretruntparadis med havet, klipporna och det gamla samhället intill.
Till och med en kommunal busslinje finns.

Havet ligger därute och sköljer över kobb och häll. Ibland stormigt. Ibland spegelblankt. Alltid närvarande. Alltid förtrollande vackert. Huset ligger några minuters promenad därifrån. Vattnet kan skönjas från andra våningen.

Hallen har ett mörkgrått klinkergolv, avhängning och en klädkammare. I resten av huset ligger en fin, barfotavänlig ekparkett. Alla väggar är målade i brutet vitt.

Kök och vardagsrum bildar en öppen sällskapsyta med funktionerna kök, matsal och vardagsrum. Köket är ett effektivt arbetskök i vinkel med en barbänk som skiljer av mot matplatsen. Här ryms ett större matbord.

Vardagsrumsdelen ger plats åt en skön soffgrupp. I västerläge dekorerar fyra spröjsade fönsterpartier från golv till tak, varav två är altandörrar till soldäcket utanför.

På detta plan finns även ett sovrum med garderober och plats för dubbelsäng, som i de övriga sovrummen, samt ett badrum.

Under trappan till andra våningen göms ett praktiskt förrådsrum.

Andra våningen har två sovrum med garderober, badrum med tvättmaskin och torktumlare samt ett allrum. Vackra spröjsade fönsterpartier i väster och utgång till solig balkong.

Grannlägenheten under ingår i bostadsrättsföreningen.

Hela huset kan sägas vara präglat av den gamla bohuslänska byggtraditionen och den andra våningen med sina charmiga snedtak och vinklade öppningar till sovrummen påminner på ett fint sätt om detta. Huset byggdes 2007.

MOLLÖSUND
Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om den inte upphörde helt förrän på 1970-talet.

Idag har Mollösund 236 invånare som bor permanent. Antalet invånare mångfaldigas under sommarhalvåret då många fritidsboende njuter av det charmiga samhället och den vackra skärgården. Hotell och vandrarhem tar även emot gästande turister.

BOHUSLÄNSK BYGGTRADITION
Redan på 1500-talet bebyggdes den mittersta delen av Bohuskusten med tät fiskelägesbebyggelse. Samlad trähusbebyggelse längs den norra och den södra kustremsan tillkom under 1800-talets andra halva. Omkring 1750-1800 gick sillen till längs Bohusläns kust. Inkomsterna från fisket översteg de man fick genom jordbruk varför invånarna flyttade närmare vattnet. Här byggdes husen vid naturliga hamnar i låglänta områden, i lä för vinden.

Bebyggelsen placerades vanligtvis tätt på och emellan granithällar. De flesta hus låg så att man hade uppsikt över både havet och båtarna i hamnen. De boende ägde inte marken själva varför ingen inhägnad tomtmark förekom, på sin höjd en liten kålgård för husbehov med en låg stenmur runt. Man kunde passera fritt mellan husen, ner till bodarna och ut på bryggorna. Området mellan husen användes till arbetssysslor eller samvaro. Det var en tät gemenskap där man ägde båtarna gemensamt och arbetade tillsammans.
1800-talets enkelstuga består av ett kök och en stuga ("stöva") med bakugn och murstock placerade centralt i huset. I äldre stugor ligger bakugnen mot ytterväggen. Enkelstugorna har sedan uppförandet byggts både om- och till. Vanligt var en s.k. snedtäcka längs med husets långsida vilken förlängde takfallet och förstorade bostadsrummet. Kring entrén byggdes ofta ett vindskydd och kring sekelskiftet 18-1900 uppfördes glasade verandor vid ytterdörrarna. Framkammarstugan är en variant av enkelhuset där ett extra rum byggts till i husets längdriktning. Parstugan är ovanlig i länet men har symmetrisk plan med ett rum på var sida entrén och i mitten en tambur samt en kammare.

Det västsvenska dubbelhuset började uppföras omkring 1830 och hade en nästan kvadratisk plan med fyra rum i bottenvåningen samt en skorsten i mitten. Troligtvis var det en vidareutveckling av ett enkelhus med snedtäcka.
Salsbyggnaden uppkom på 1700-talet, inspirerad av franskt byggande. Den användes främst till herrgårdar och liknande, något det finns lite av i Bohuslän. Salsbyggnaden förekommer istället i länet som kaptens- och prästgårdar. Planen har rum i dubbel bredd med den stora salen placerad mitt bak, motstående entrén.

Husen i Bohuslän hade nästan uteslutande stengrund. En äldre skalmur av råsten och fylld med jord eller, efter 1800-talets mitt, en grund av huggen natursten. Grunden gjordes efterhand högre tills man hade en extra bostadsvåning i botten. Här förlades tvättstuga och kök samt gärna ett "sommar-rum" där familjen kunde bo under varma månader medan man hyrde ut resten av huset till badgäster.

Timmer var fram till skiftet 18-1900 det vanligaste materialet i byggnader och ersattes framgent av en regelstomme. Tidigt under 1800-talet började man i kustområdena att klä husen med stående plank för att täta dem. Bruket utvecklades vid årtiondets mitt till den panelarkitektur vi kan se idag. Influenserna till snickarglädjen kom utifrån och varianterna av var många, beroende på den lokale snickarens färdigheter. Vanligt var att huset uppfördes med relativt enkel fasad och att man sedan adderade både rum och dekorationer efter behov och plånbok. Husen lämnades inledningsvis trärena för att gråna över tid, eller ströks med falu rödfärg. Under 1800-talets början blev det vanligt att måla husen med oljefärg i dov ockraton. Något som vid mitten av århundradet ersattes av de ljusa nyanser av oljefärg som nu upplevs som typiskt bohuslänska.

Den vanligaste takformen var sadeltak vilken också förekom med brutet fall eller valmat över gaveln. Taken täcktes inledningsvis mednaturmaterial som torv, tång, vass eller halm. Under 1700-talet började man använda enkupiga tegelpannor och på 1800-talet var tegel förhärskande. Under 1900-talet kom det tvåkupiga teglet.

Litteraturförteckning
Danielsson, R. (1980). Bebyggelse och byggnadstradition i Bohuslän. Uddevalla: Särtryck ur Bohuslän Årsbok 1980.
Pettersson, M. (2013). Att bygga varsamt i det bohuslänska kustsamhället. Göteborg: Chalmers tekniska högskola.
Wessel. (1992). Ditt hus på Tjörn! Tjörn: Tjörns kommuns kultur-och byggnadsnämnder.

Kvarteren omkring

 När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om den inte upphörde helt förrän på 1970-talet.

Idag har Mollösund 236 invånare som bor permanent. Antalet invånare mångfaldigas under sommarhalvåret då många fritidsboende njuter av det charmiga samhället och den vackra skärgården. Hotell och vandrarhem tar även emot gästande turister.

Arkitekturen

Byggandet av hus längs Bohuskusten har historiskt varit tätt sammanknutet till fisket och sillperioderna. När sillen gått till har det inneburit att fiskesamhällena blomstrade och befolkningen och byggandet ökade. Redan under 1500-talet började Bohusbönderna flyttade närmare sjön för att bygga hus vid naturliga hamnar i låglänta områden, i lä för vinden. Husen låg tätt så att man hade uppsikt över både havet och båtarna i hamnen med minst ett fönster åt sjön. Detta speciella sätt att bygga hus på har skapat de kustsamhällen i Bohuslän som i dag är kända för att vara pittoreska och mysiga – med andra ord det typiskt bohuslänska.

Traditionellt har det funnits två hustyper som använts flitigt längs Bohuskusten: enkelhus och dubbelhus, det vill säga hus med ett respektive två rums bredd och kök. De var vanliga ända in på 1900-talets början. I Bohuslän har stugorna traditionellt haft små och nätta dimensioner. De boende ägde inte marken själva varför ingen inhägnad tomtmark förekom, på sin höjd en liten kålgård för husbehov med en låg stenmur runt. Man kunde passera fritt mellan husen, ner till bodarna och ut på bryggorna. 

Typiskt bohuslänskt

De typiska dragen på bohuslänska hus har skapats av en stark snickeritradition. Varje trakt har haft sin särprägel på fönster, verandor och lövsågerier som vi kan lägga märke till än i dag. Under 1800-talets första hälft började bostadshusen att smyckas med profilhyvlade listverk medan det senare under seklet blev allt vanligare med snickerier i s.k. schweizerstil med figursågade partier.

Taken täcktes inledningsvis med naturmaterial som torv, tång, vass eller halm. Under 1700-talet började man använda enkupiga tegelpannor och fram på 1800-talet hade teglet blivit det klart dominerande takmaterialet.

Vita små stugor

Till bohuslänsk byggtradition förknippar vi även panelarkitekturen som växte fram under 1800-talet. Då började timmerstugorna kläs med stående plank som tätning. Längre tillbaka i tiden lämnades husen trärena för att gråna över tid, eller ströks med falu rödfärg, men under 1800-talets början blev det vanligt att måla panelerna med oljefärg. Nyanserna gick från början i dova ockratoner, något som vid mitten av 1800-talet ersattes av de ljusa nyanser av oljefärg som vi i dag förknippar som så typiskt bohuslänska. Mot de ljusa panelerna i vitt eller gult var knutlister, fönster och dörrar målade i en mörkare kontrasterande kulör. Numer är det svårt att tänka sig Bohuslän utan sina vitmålade hus!

Sjöbodar

Kanske allra mest utmärkande för kusten är raden av sjöbodar och bryggor. De äldsta sjöbodarna var ganska små och timrade men allt eftersom redskapen utvecklades och blev fler växte sjöbodarna i storlek. Vid 1800-talets slut byggdes de i stolpvirke och kläddes med bräder. Fram mot 1900-talets början kunde de till och med ha en övervåning, det s.k. rännet, där snörpvaden till fisket förvarades.