Vår stads arkitektur

1890-tal och Sekelskiftesfastigheter

Det massiva byggandet under 1880-talet mattades av under följande decennium. Under 1890-talet uppfördes istället färre men mer exklusiva våningar.

Arkitekturidealen under 1890-talet kan allra bäst beskrivas som stenromantik. Nu skulle de äkta byggmaterialen som tegel och natursten framhävas och hela sockelvåningen kunde utgöras av huggna stenblock. Byggnadens konstruktion betonades istället för att döljas genom synliga valvslagningar eller dekorativa ankarslut. Vid 1800-talets slut hade en allt starkare kritik väckts mot tidigare decenniers vurm för de historiserande så kallade nystilarna. Nyrenässansens rikt dekorerade, stenimiterande fasader som haft ett stort genomslag när stenstaden i de större städerna började byggas blev allt mer passé.

Den symmetriska, strama och klassicistiska fasaden fick nu lämna plats för ett mer friare och fantasifullt förhållningssätt till föregående historiska epoker. Fasaderna blev också slätare och inte lika tungt dekorerade som under nystilsperioden. Fasadtegel blandades med natursten, keramiska plattor, spritputs och slätputs i sammansättningar som skapade oväntade färgrika kombinationer. Även taksiluetten förändrades och bröts upp av hörntorn och gavelrösten, vilket gav byggnaderna en vertikal strävan istället för den tidigare horisontella. En annan nymodighet för 1890-talet var gjutjärnsbalkongens placering som vändes åt gatan. Fönstersättningen var inte nödvändigtvis jämn utan fönstren kunde placeras i grupper, beroende på planlösningen innanför. I Göteborg finner vi byggnader i 1890-talets stil bland annat i början av Linnégatan, mellan Järntorget och Viktoriaskolan. Även runt Vasaplatsen och Vasaparken finner vi 1890-talets färgrika tegelarkitektur med uppskjutande tinnar och torn.

1800-talets sista decennium var en tid då industrialiseringen nådde en ny fas med elektriciteten som drivkraft istället för ångan. Sverige förändrades snabbare än någonsin tidigare och gruv-, verkstads- och trävaruindustrin producerade varor för export i rasande takt. Även inom landet ökade konsumtionen och detaljhandeln expanderade med stora affärer som följd, som komplement till de tidigare småbutikerna. Inflyttningen till städerna var fortsatt stark med en arbetarklass som växte i takt med industrins expansion, men de bristfälliga boende- och levnadsförhållandena för mindre bemedlade i städerna började också få allt mer uppmärksamhet. Det var samtidigt en tid av ökande politisk aktivitet. Arbetarrörelsen mobiliserade mot rådande, konservativa ordning och förespråkade åtta timmars arbetsdag samt allmän och lika rösträtt.