Vår stads arkitektur

Bohuslänsk Byggtradition

Att det är något visst med de bohuslänska kustsamhällena håller de flesta med om. Tätt ligger husen längs smala gator, med bergen i ryggen och bryggor och bodar vid vattnet.

Byggandet av hus längs Bohuskusten har historiskt varit tätt sammanknutet till fisket och sillperioderna. När sillen gått till har det inneburit att fiskesamhällena blomstrade och befolkningen och byggandet ökade. Redan under 1500-talet började Bohusbönderna flyttade närmare sjön för att bygga hus vid naturliga hamnar i låglänta områden, i lä för vinden. Husen låg tätt så att man hade uppsikt över både havet och båtarna i hamnen med minst ett fönster åt sjön. Detta speciella sätt att bygga hus på har skapat de kustsamhällen i Bohuslän som i dag är kända för att vara pittoreska och mysiga – med andra ord det typiskt bohuslänska.

Traditionellt har det funnits två hustyper som använts flitigt längs Bohuskusten: enkelhus och dubbelhus, det vill säga hus med ett respektive två rums bredd och kök. De var vanliga ända in på 1900-talets början. I Bohuslän har stugorna traditionellt haft små och nätta dimensioner. De boende ägde inte marken själva varför ingen inhägnad tomtmark förekom, på sin höjd en liten kålgård för husbehov med en låg stenmur runt. Man kunde passera fritt mellan husen, ner till bodarna och ut på bryggorna.

Typiskt bohuslänskt

De typiska dragen på bohuslänska hus har skapats av en stark snickeritradition. Varje trakt har haft sin särprägel på fönster, verandor och lövsågerier som vi kan lägga märke till än i dag. Under 1800-talets första hälft började bostadshusen att smyckas med profilhyvlade listverk medan det senare under seklet blev allt vanligare med snickerier i s.k. schweizerstil med figursågade partier.

Taken täcktes inledningsvis med naturmaterial som torv, tång, vass eller halm. Under 1700-talet började man använda enkupiga tegelpannor och fram på 1800-talet hade teglet blivit det klart dominerande takmaterialet.

Vita små stugor

Till bohuslänsk byggtradition förknippar vi även panelarkitekturen som växte fram under 1800-talet. Då började timmerstugorna kläs med stående plank som tätning. Längre tillbaka i tiden lämnades husen trärena för att gråna över tid, eller ströks med falu rödfärg, men under 1800-talets början blev det vanligt att måla panelerna med oljefärg. Nyanserna gick från början i dova ockratoner, något som vid mitten av 1800-talet ersattes av de ljusa nyanser av oljefärg som vi i dag förknippar som så typiskt bohuslänska. Mot de ljusa panelerna i vitt eller gult var knutlister, fönster och dörrar målade i en mörkare kontrasterande kulör. Numer är det svårt att tänka sig Bohuslän utan sina vitmålade hus!

Sjöbodar

Kanske allra mest utmärkande för kusten är raden av sjöbodar och bryggor. De äldsta sjöbodarna var ganska små och timrade men allt eftersom redskapen utvecklades och blev fler växte sjöbodarna i storlek. Vid 1800-talets slut byggdes de i stolpvirke och kläddes med bräder. Fram mot 1900-talets början kunde de till och med ha en övervåning, det s.k. rännet, där snörpvaden till fisket förvarades.