Lerum

Där Säveån och Lerån möts invid sjön Aspen låg tidigt en äldre by och härifrån spreds bosättningar sedan till andra delar av Lerumsdalen. Troligen har det levt människor på platsen så tidigt som vikingatid och byn har åtminstone medeltida rötter. Lerums kyrka byggdes på 1687 och runt kyrkan låg det gamla sockencentrat, men redan 1447 omnämndes Lerums kyrkby för första gången.

Vid början av 1800-talet bestod Lerums by av ett dussintal gårdar och därtill fanns även gästgivargård, tingshus och ett tegelbruk. Säveån har varit viktig för hela bygdens utveckling genom att den utgjorde en kontaktväg med Göteborg och även var en förutsättning för den industriella omvandlingen under 1800-talet. Längre uppströms från Lerum i Säveåns forsar vid Stenkullen anlades ett bomullsspinneri redan i slutet av 1700-talet.

År 1855-1857 drogs järnvägen förbi Lerums by längs den gamla landsvägen. Byggandet av Västra stambanan skulle få stor betydelse för framväxten av Lerums samhälle så som vi känner det i dag. Så småningom växte ett stationssamhälle med handelsbodar och affärer fram med den nya stationen i centrum.

Lerums befolkning växte i snabb takt under 1950-talet och behovet uppstod av en ny centrumbebyggelse. En kommitté anordnade en arkitekttävling och resultatet blev Bagges torg från 1959 med kommunhus, butiker och bostäder.

De goda tågförbindelserna skapade möjligheten att bo lugnt i det natursköna landskapet längs Säveån och arbeta i Göteborg. Under början av 1900-talet byggdes sommarvillor och med tiden blev Lerum även allt mer attraktivt för åretruntboende.

Runt Aspenäs säteri började Aspenäs Villastad byggas på 1920-talet. De tidigaste villor var påkostade i fin 1920-talsklassicism men området fortsatte byggas ända fram mot 1960-talet vilket gör att flera olika arkitekturstilar finns representerade. I Aspenäs hittar vi även egnahemsbebyggelse och utställningsvillor från Villautställningen 1929.