Kvarteren runt omkring

Sannegårdshamnen

Väster om den lätt böjda Sannegårdshamnen låg under medeltiden en kungsgård, ägd av Kronan och skyldig att hålla kungen och hans följe med mat och logi när så önskades.

Gården var en av de större i området och fick namnet Sannegården eftersom den låg på en sandås. På gården bodde unionsdrottningen Margreta liksom fältmarskalken Gustaf Stenbock. År 1734 blev Sannegården biskopsgård och 1867 köpte Göteborgs stad in byggnaden.

I och med att Lundby socken inkorporerades i Göteborg beslutade man sig för att bygga en hamn i den djupa viken mellan Sörhallsberget och Slottsberget. I och med bygget inträffade dessvärre ett större ras och huvudbyggnaden på Sannegården gick inte att rädda. Sannegårdshamnen invigdes år 1914 vilket idag gör den till Norra Älvstrandens äldsta hamn. Vid invigningen kunde de breda kajerna med praktiska järnvägsspår beskådas, liksom de moderna lyftkranarna. I hamnen hanterades kol och koks, som annars lossades ombord på pråmar ute i älven. Senare blev här salthamn och man har även saltat sill samt kokat tran på platsen. 

Under 2000-talets början startade den stora förändring av området till bostäder, något som fortfarande pågår. Den tidigare industrihamnen är nu hem för fritidsbåtar.